barnkammaren.
— Vad har hänt? frågar Clara.
— De har satt upp parkeringsautomater, man ska betala för att parkera bilen. Har du hört, betala!
—Du har förstås fått böter, stackars arma dig, du ska då råka ut för allt elände, säger Clara i skämtsam ton.
—Jag var in i en bilaffär och köpte de här.
Han lägger en öppen ring av stål och läder på bordet.
— Och vad är det?
— Istället för snökedjor.
Båda studerar de nya ringarna som ska ersätta de gamla kedjorna.
Clara vet att han aldrig mer kommer att parkera bilen utan att se efter om det finns en parkeringsautomat.
Mörka, trista dagar under hela november. Clara städar, svarar i telefonen, bokar körningar och lagar den mat
som behövs. Hon vill ha tid för att skriva sagospelet som söndagsskolebarnen ska framföra till julen.
Hon sätter sig vid sin gamla Halda, vrider in ett ark och börjar skriva, men tankarna går till barnen.
Thomas får sin sjömansbok när han fyller 15 år, men måste ha föräldrarnas tillstånd när han mönstrar på en
båt. Nästa år lämnar han huset. Sven tycker han fått sjömansgriller. Veddig ska göra sin värnplikt vid flottan
fast han inte vet vad babord och styrbord är, och åker till Karlskrona. Det är bara Carin som blir kvar. Precis
som fågelungar lämnar boet när de är flygfärdiga flyger hennes barn ut till eget liv. Men helt tyst blir det inte,
hon har fortfarande sina söndagsskolebarn som hälsar på då och då.
Clara böjer sig fram, läser det och hon skrivit och snart smattrar maskinen igen.
Under julmånaden kommer snön med stora vita flingor, som lägger sig på träd och buskar. Plogbilen röjer
upp Stamvägen så att stora vallar kantar dikesrenen. Sedan kommer grusbilen till alla bilisters glädje.
Clara undrar hur julen ska bli. Helst inte så mycket mat. Men Sven vill doppa i grytan och grisfötter älskar
han, och lutfisken. Allting köps i mindre mängder. Hon slipper grishuvudet.
Plogbilen kommer tillbaka, nu på den andra sidan.
Dagen före julafton klär Veddig granen, med istappar av glas, röda äpplen som Clara polerat med svinsvål.
Ljushållarna till de levande ljusen vill hon ha kvar, fast det finns elektriska som Brandföreningen
rekommenderar.
Radion spelar julsånger när Veddig ställer krubban på bordet i alkoven. Han placerar Maria till höger och
Josef till vänster om Jesusbarnet. Sedan de tre kungarna och alla djuren.
Clara kommer in i rummet och tittar på den klädda granen och hur Veddig bygger upp krubban.
— Vad fin den är, men ängeln ovanför stallet har du glömt.
Veddig tar budbäraren ur asken och hänger den på taknocken.
— Sådär, nu är den klar, säger han och tänder ett ljus framför krubban.
De sätter sig i soffan och begrundar Jesusbarnet.
Katten vaknar först på julafton, sträcker på sig och krummar med ryggen innan den går fram till Claras säng
och jamar tills hon vaknar. Hon tittar upp och ser att klockan är sju.
— Ja ja, Rosenblom, du ska få gå ut, mumlar hon fast hon vill ligga kvar i värmen.
Hon kommer inte lika fort ur sängen som förr, men snart är tofflorna på fötterna och katten går mot dörren.
Hon drar undan skynket och öppnar. Rosenblom springer ut och kylan får henne att kvickt stänga dörren.
Hon går i köket och känner värmen och lukten av kaffesump. Mäter upp sex koppar kaffe, häller det
inköpta malda i pannan och medan det värms klär hon på sig. Så börjar julafton, tänker Clara när hon och
Sven sitter i köket och dricker sitt julkaffe. Klockan är halv åtta och Sven har en körning till Stockholm om en
halvtimma, så julen har börjat som vanligt.
Luxorn spelar julsånger. Sven Jerring leder dansen kring granen. Clara lyssnar på julmusiken, men det är
första året som alla barnen inte är hemma. Hon saknar stojet och skratten.
När danslekarna är slut stänger hon av radion och alla samlas i matrummet. Veddig tänder ljuset i krubban.
Clara läser Lukas evangelium, andra kapitlet. Hennes milda röst fyller rummet.
Natten är stjärnklar men kylan slår inte in i huset längre. Som alla andra julnätter står Clara i köket och tittar
uppåt Hanviksbacken om hon ska se skenet från Volvons lyktor.