KAPITEL 100
På Valborg regnar det, ett fint duggregn som går genom kläderna. Men under eftermiddagen klarnar det upp.
I soffan ligger katten medan Clara står i alkoven och tittar mot medborgarhuset.
Hon har varit hos Birke och tänker på deras samtal. De pratade om hur tid och dagar går fortare och fortare.
Kan det bero på att döden kommer närmare och närmare? Nej, det är barnen som blir äldre och samhället
som förändras. Clara känner sig ung, men när hon ser sig i spegeln undrar hon vem käringen är. De skrattar
båda åt det då hon berättade om sin upptäckt.
Birke gjorde en rutinmässig undersökning och hon fick recept på en ny medicin.
Brasan tänds, eldsflammorna stiger mot himlen. Manskören sjunger på terrassen och hon hör svagt Vintern
rasat ut. Nu skulle Sven varit här, men han arbetar hela natten. Hon tänker på när de var i Lund och satt vid
fontänen framför universitetstrappan och studentkören sjöng En liten fågel och magnoliorna spred sin doft.
Vårsångerna har slutat, och Clara känner hur kvällskylan kommer i kroppen så hon går in. Katten ligger
kvar i soffan. Hon ser genom fönstret hur brasan falnar i vårnatten. Då kommer raketerna som alla barnen har
väntat på. Vid första smällen rusar katten under soffan. Efter sista knallen lockar hon fram Rosenblom med en
köttbit. Hon smeker honom efter ryggen.
Sedan slår hon på radion och lyssnar på vårsånger från Uppsala medan katten sover i soffan.
Våren vill aldrig komma, snö och blask varvar varandra. Solen värmer inte jorden fast den stiger högre och
högre på himlen. Clara städar, lagar mat och skriver långa brev till sina systrar.
Hon lägger ner Bibeln och klistermärkena i handväskan. När hon tittar ut genom fönstret ser hon alla
barnen som väntar på planen framför medborgarhuset. Då tar hon väskan och går ut och stänger dörren. Hon
känner glädje i kroppen över barnen och att än en gång få hålla söndagsskola.
När hon går hem med stojande barn omkring sig kommer Danielssons femåriga Inger med en nyplockad
tussilago som hon ger till Clara.
—Här ska tant Clara få av mig.
— Har du plockat den nu?
Clara tar blomman och känner en doft av honung.
— Ja, i diket där, säger hon och pekar med handen.
Hela diket lyser gult.
—Tack, Inger, för att du kom med våren till mig.
Barnen droppar av efter vägen men Inger som bor längre bort följer med Clara hem. Clara bjuder på saft och
bullar. Vårblomman får en liten vas medan Clara berättar sagan om pojken som slutade att ljuga.
Trafiken tätnar utanför huset, när alltfler har råd att köpa bil. En medelklass med stark ekonomi börjar växa
fram.
Clara står i barnkammaren med dammsugarslangen i handen och tittar ut på några barn som sitter vid
vallen med penna och anteckningsblock. Hon tror de skriver ner bilarnas nummer och märke ett nöje som hon
inte förstår. Det är Larssons pojkar som hon känner igen från söndagsskolan.
Tankarna går till de första söndagsskolebarnen och glädjen över dem gör henne ung. Hon samlar ihop
dammsugaren och skjuter in den under sängen. Då hon reser sig hör hon när Brev-Olle lägger posten i
brevlådan. Hon går ner till den och där ligger ett vykort som är som ett nyhetsbrev,
Vykortet är från Karlskrona och visar Europas största torg med Amiralskyrkan och till höger står
Rosenblom, en trästaty som tigger pengar till stadens fattiga. Veddig skriver att han hamnat i ett
studentkompani och ska utbildas till telegrafist. De testades och många slogs ut. Endast trettio stycken blev
kvar och han är en av dem, skriver han.
—Hoppas han klarar skolan, det stärker hans självförtroende, mumlar Clara.
Hon lägger kortet på bordet och övergår till DN:s familjesidor om döda och gifta.