— Blir det en kvinna? frågar Clara och drar på munnen.
— Clara har läst att vi har fått kvinnliga präster. Nej, varken Margit Sahlin eller någon av de andra två är
det.
— Ja, tänk att kyrkorådet sa ja till prästvigningen.
— Inte alla. Biskop Bo Giertz i Göteborg, släpper inte upp en kvinna i predikstolen. Kyrkan är splittrad. Men
låt oss prata om något trevligare.
Clara vänder på psalmboken i handen.
— Du orkar väl viga min dotter Carin.
— Jag ska lysa deras giftermål i denna månad och hoppas kunna viga dem den tjugonde november. Var det
Rolf Holst som brudgummen heter?
Clara är tillfreds med gudstjänsten och samtalet med Axel när hon efter gudstjänsten går hem i snålblåsten.
Kräftkalas på en tisdag, det hade Clara aldrig varit med om, men Sven hade köpt tio kräftor och en flaska vitt
vin.
Sven dukar upp med tallrikar, vinglas och en prästost i köket. Mitt på bordet ett uppläggningsfat med
kräftor. Clara är inte förtjust i skaldjur som lever i dyiga sjöar och vin blir hon bara sömnig av, men hon tar en
kräfta för att göra Sven sällskap.
Hon pillar på kräftan och tänker på Carin. Måtte hon inte hoppa i fel tunna. Clara undrar vem Rolf
egentligen är, de har ju aldrig träffats. Hon lyckas få hål på skalet, då ytterdörren öppnas och Leonard
kommer in med Expressen i handen.
— Här sitter ni och festar, säger han och viftar med tidningen.
— Slå dig ner och ta en kräfta, säger Sven och höjer sitt vinglas som en välkomstgest.
— Har ni läst blaskan? frågar han och sätter sig.
— Det står bara om krig och annat elände, så snart får man låsa dörren innan man lägger sig, säger Clara.
— De ska bygga en mur i Berlin som delar Östberlin från Väst, säger Leonard.
— Folket som bor i Östtyskland vill ha sin frihet så därför flyr de till Väst, säger Sven.
Clara orkar inte höra deras dividerande hit och dit. Man kan ändå inte göra något åt det, utan bara hoppas
att de en dag blir fria från ryssen och Berlin blir en hel stad igen. Hon tackar för sig och går in i rummet. Vinet
gör henne sömnig. Så hon slår på radion, sätter sig och slumrar in till stilla dansmusik.
När man har mycket att göra går tiden fort, tänker Clara medan hon tar på sig en mörkblå klänning som Sven
har köpt. Han kan fortfarande köpa kläder som passar hennes kropp. Det har snöat under natten, men nu
lyser solen igenom fönstret.
Carin har åkt till hårfrisörskan, och hennes blivande man ska Sven hämta på ett hotell i Stockholm. Det är
visst bara hans mamma som kommer har Carin sagt. Clara går och småplockar, städar undan på borden,
skjuter in stolar. Denna väntan. Tänk om inte gästerna kommer utan tittar på teve i stället. Hon har hört att
Hyland ska ha ett nytt program som heter Hylands hörna. Men så samlar hon ihop sina vilda fantasier och
kommer till besinning när katten stryker mot hennes vader.
— Är det du Rosenblom. Ska du också vara med på festen: säger hon och smeker honom över ryggen.
Kyrkklockorna tonar ut, när brudparet skrider upp i kyrkgången till Mendelssohns brudmarsch. Alla står
upp. Clara böjer sig fram, ser Carin i vitt med gula rosor som hon trycker mot barmen. Hennes kinder är
fortfarande rosa av kylan. Clara känner rosdoften när de passerar kyrkbänken. Efter kommer tärnorna i skära
klänningar. Det är Rolfs småsystrar. Clara puttar på Sven.
— Är inte Carin vacker? viskar hon.
Svens tankar verkar vara någon annanstans.
— Jo, hon har vacker frisyr.
Han har aldrig sett henne riktigt, bara vetat om hennes närvaro. Carin har alltid funnits där, men kommit i
andra hand. Han ville ha en dotter som såg ut som hans fru i unga dagar. Nu ser han den fula ankungen som
vuxit upp till en vacker kvinna. Clara sätter sig ner. Brudparet står nu framför koret som är sparsamt smyckat
med röda rosor. Kyrkoherde Jonsson håller ett förtjusande tal till brudparet. Han börjar med Carins
konfirmation och slutar med att gratulera Rolf som får en underbar fru.
Sedan kommer den sedvanliga ritualen, och Clara känner tårarna då paret växlar ringar.
När de vänder sig mot gästerna sjunger en klar altröst Där björkarna susar. Clara tänker på sina barn som