Orgeln ljuder med ett sorgset preludium, och prästen kommer sakta in och ställer sig vid koret. Clara ser
inga igenkännande drag hos honom. Han måste vara ny. Organisten slutar att spela, men som ett tecken från
ovan ljuder tonerna Blott en dag ett ögonblick i sänder. Alla reser sig och sjunger med. Clara känner hur värmen
sprider sig i kroppen. Några förvillade solstrålar hittar kistan då prästen håller sitt griftetal som Clara tycker
om. Han fick med Svens omtanke om andra, även om det ibland gick lite snett.
Så försvinner hon in i sina egna tankar tills prästen säger:
— Av jord är du kommen, och hon hör gruset som dunkar mot kistan.
En kort tystnad följer, tills prästen gör klartecken åt Clara att ta farväl av Sven. Hon går långsamt fram till
kistan, stannar vid fotändan och mumlar tyst:
— Och du som tror på reinkarnation, vad blir du nu?
Efter kommer barn och barnbarn, de går sin runda och sedan tillbaka, ner till kyrkbänken.
Orgeln börjar ljuda och Fädernas kyrka stiger mäktigt mot kyrkvalvet, en av de psalmer som Sven tyckte
om. Efter den ber alla, och pastorn läser välsignelsen över församlingen, innan en tyst minut påbjuds.
Organisten spelar utgångsmusiken. Clara går sakta nedför kyrkgången mot ljuset från den öppna
kyrkdörren.
Tröttheten sitter i huvudet, tänker Clara då hon går nedför stentrapporna med Leonard som stöd. Hon vill
helst åka hem och vila, men vet att de ska åka till församlingshemmet, där begravningskaffet står dukat.
När de kommer in och Clara känner kaffedoften kvicknar hon till. Hon sätter sig ner och får en kudde bakom
ryggen. Ser hur barn och barnbarn välkomnar gästerna och bjuder dem på kaffe och smörgårstårta.
Det känns som om det har gått evigheter innan Veddig säger att det är dags att åka hem. På vägen hem
undrar hon vad som nu ska hända. Blir det bouppteckning? Måste hon sälja huset? Det är frågor hon vill ha
svar på.