KAPITEL 128
Clara ser den mellan barnkammaren och vardagsrummet, när hon kommer in i hallen. Först förstår hon inte
vad den stora burken är.
— Är det en teve? frågar hon.
— Ja, vi köpte en så du kan följa med vad som händer, och som sällskap, säger Leonard, som kommit in i
rummet.
De står och beundrar teven. Clara förstår att han väntar att hon ska säga något.
— Hur får man igång den?
De sätter sig, och hon är nyfiken på hur teven fungerar. Leonard tar fram en dosa visar på kanaler och hur
den används. Clara är tyst och låter sig undervisas. När han är klar reser hon sig upp går fram till apparaten
och trycker på tillknappen och sedan kanal ett på dosan. På skärmen ser hon en cirkel med olika färger.
— Är det en färgteve?
— Ja, senaste modellen.
— Men blir det ingen bild?
— Nä, det är ingen teve tid nu, du får se i tidningen när de sänder.
Clara stänger teven och slår på radion. De hör dansmusik ljuda medan de går ut i köket och snart sprider sig
doften av kaffe i huset.
De närmaste dagarna saknar hon katten. Ibland sparar hon mat åt honom, men så kommer minnet som säger
att han inte finns längre.
Hon är glad att Tomas ringer varje morgon klockan nio. Sedan ligger hon och mornar sig till tio innan hon
klär sig och kokar kaffe. Maten får hon först vid tolv så Dagens Nyheter snålläses vid kaffebordet.
Ja, man måste skaffa sig rutiner, tänker hon och skriver ner vad som ska göras under dagen.
Julen närmar sig, snön har lagt ett vitt täcke över trädgården och körsbärsträdet på vreten bär kristaller. När
cementtrappan är isig och svår att gå på för Clara får hon hjälp av flickan som levererar maten att hämta
tidningen och dagens rutin blir störd.
Hur ska hon göra för att slippa gå i den farliga trappan och ändå få tidning och post? Clara står i
barnkammaren och ser ut genom fönstret. Nedanför runt husknuten sitter brevlådan. Då får hon idén. En
hiss, ett snöre med en plastpåse och en tyngd som håller påsen på plats. Brevbäraren lägger tidning och post i
påsen och hon halar in allt genom fönstret.
Carl hjälper henne med hissen. Hon diskuterar med brevbäraren som är villig att hjälpa henne och tycker
idén är genialisk. Det var så den berömda brevhissen föddes som alla grannar pratade om.
Man måste lösa sina problem, tänker Clara och hissar därefter nöjd upp sin tidning varje morgon.
Clara följer dagarna med adventskalendern på sin teve. Det är en färgsprakande tecknad saga som heter
Regnbågslandet.
Flickan Nanna hittar en dörr på ett träd och hamnar i ett land där det alltid är sommar. Hon ser programmet
och tänker på Alice i underlandet. Sommar hela året, sprakande blomsterprakt och en flicka som söker
äventyr. Vad har det med julen att göra och vad lär sig barnen om det kristna budskapet? Men det är vackra
färger och underhållande för både barn och vuxna.
Leonard, Tomas och Veddig som kommit ner från Hudiksvall, hjälper Clara att pynta huset för jul. Veddig
fäster borden Ära vare gud i höjden och frid på jorden högst upp i taket. Det är det enda som finns kvar av
textremsan. Hon sätter sig i soffan och stryker undan sitt gråa hår från glasögonen.
När hon ser de två trearmade ljusstakarna på ekbordet med den röda jullöparen reser hon sig och går fram
och tänder de sex ljusen, de enda levande ljus som barnen har pyntat med. Hon tänker på andra jular då hela
huset lystes upp av levande ljus. Minnen fladdrar förbi hennes ögon.
Draperiet hänger tungt innanför dörren och tar emot kylan utanför. Det är julafton Clara står vid köksfönstret