KAPITEL 20
Clara står på grusgången och ser när pojkarna traskar över ängen upp mot skogen. Solen är fortfarande varm,
lövträden har gulnat. Hon gruvar sig för barnens skogsvandring. Se efter Veddig, var det sista hon sa till Carl.
Tankarna går till Sundbyberg där Carl och Leonard gick ifrån Veddig, och hon fick hämta honom på
polisstationen. Med oro i blicken ser hon Carl som går först med slangbellan i höger hand och fickan har han
säkert full av småsten. Sist släntrar Veddig på sina små ben. De går mot vreten och snart försvinner de upp i
berget. Hon tänker att det är nog Carl som har lockat med sig bröderna ut i skogen för att plundra skatbon.
Kommunen betalar tjugofem öre för varje ägg och lika mycket för skatungarnas ben.
Clara vet att skogen är gles, tallar och granar kan inte få fäste på den grå graniten. Där växer bara vit lav och
grön mossa. Det sista hon ser av dem är när de står vid den krokiga tallen. Sen försvinner de in i skogen. Hon
anar att de går till Pappas berg. Clara hör inga fåglar, endast ljudet under sina sandaler som knastrar mot
gruset.
Som De tre musketörerna, kommer pojkarna över ängen. Clara upptäcker dem och vilar med krattan. När de
är framme, sätter de sig på stentrappan, tar av sig skorna, sträcker på benen och pustar ut. Hon ser att de är
trötta och hungriga.
— Har ni haft roligt? frågar hon.
— Jag har sett harpiller och gömt mig i stora ormbunkar, säger Veddig.
Hon ställer krattan mot terrassväggen.
— Vi går in och äter något så får ni berätta vad ni varit med om.
Clara dukar upp bröd, ost och margarin och slår mjölk i glasen.
— Hur var det i skogen? Hittade ni några skatbon?
— Där fanns inga, säger Carl.
— Men vi upptäckte en grotta som vi kan gå in i. Ja, den är vår hemlighet, sa Veddig och tar den sista
tuggan på smörgåsen.
— Det låter som ni haft roligt, säger Clara innan pojkarna går in i barnkammaren och hon tar itu med
disken.
Clara bokar in körningar för droskan. Med sin vackra ädelskånska blir hon snart omtyckt av kunderna. Hon
undrar ibland om hennes föreställning om kundernas utseende överensstämmer med rösten. Så går tankarna
när hon lyfter telefonluren och svarar:
- Kumla bilstation.
Hon känner sig förnöjsam, för bilstationen ger inkomst, barnen går i skolan och kyrkliga syföreningen ger
henne nya vänner. Rutinerna som de spikat upp följs nu av barnen. Så det blir ingen osämja om tvättrummet
längre.
Den första advent vaknar huset av att det snöar. Klockan närmar sig sju då Clara drar upp rullgardinen. Hon
ser hur snöflingorna lägger sig mjukt på fönsterbrädet och gårdsplanen är täckt av snö.
Då får hon en förnimmelse. Här ska hon bo resten av livet.
Första advent. Första julen i Hanviken. Första kyrkobesöket. Det är två mil från bostaden till Tyresö kyrka,
så det blir nog inget besök. Då kommer drömmen om ett eget kapell i Kumla till Clara.
På eftermiddagen ligger snön djup. Granar och tallar har fångat snön i sitt grenverk. Små bubblor på ängen
visar var buskarna finns.
Bonden Karlsson spänner sina två ardennerhästar för snöplogen och gör samhället framkomligt för biltrafik.
Samtidigt lägger Sven snökedjor på de bakre hjulen. Första advent är en helg då folk åker till kyrkan.
Husen runt bilstationen lyser upp mörkret med adventsstjärnor i fönstren. Clara tittar ut och känner
gemenskap med grannarna. Hon räknar till fem stugor som visar att julen står för dörren.