KAPITEL 27
Ett nytt år har börjat. Tiden har redan naggat det i kanten. Jullovet är över och barnen har gått till skolan.
Clara sitter i rummet och har skrivit färdigt brevet om julens händelser till sin mor. Sven ligger i soffan och
vilar efter nattens körningar. Snart har de bott här i de tre år, som det tar för att rota sig och få vänner som
hennes mor alltid sa.
Blicken går till barnkammaren där barnen bäddat sina sängar innan de tog på sig skidorna och skidade iväg.
Clara reser sig och går ut i köket. På köksbordet står gröttallrikarna kvar. Ur hinken tar hon några skopor
vatten, hon undrar hur länge de ska behöva bära vatten. Att borra är för dyrt, säger Sven. Hon tar inte mycket
utan precis lagom för disken. Hon häller det i grytan, som står på elplattan. Sätter sig och slår upp Dagens
Nyheter. På sista sidan finns följetongen Cap Farväl av Harry Martinson, en ny författare för henne. Clara tar
en sax, klipper ur följetongen och viker ihop den för senare läsning.
Tidningen känns tunn idag. Ledarsidan och kulturen läser hon. En artikel om Italiens diktator Mussolini
som vill skapa ett medelhavsimperium blir hon nyfiken på. En galning till, tänker hon. Om Tyskland finns
inte mycket att läsa, ändå kommer hotet därifrån, enligt Sven. Han säger att det tar två veckor för en nyhet att
komma från Berlin till Stockholm.
Diskvattnet kokar. Clara lägger tidningen på bordet och går fram till spisen. Så häller hon vattnet i
diskbaljan och fyller på med en skopa kallt. I morgon kommer Rut och de ska sortera tvätten, hon har varit
hemma några dagar och hjälpt sin mamma
Clara gnuggar bort grötresterna med disksvampen, medan tankarna går till barnens julfest och när de ska
dansa ut julen.
Clara sitter och skriver brev. Flåsande kommer Veddig in och berättar att fröken sagt att de ska ha en
julgransfest på söndag och alla ska få en godispåse.
— Men mamma, vad finns i en godispåse?
— Sätt dig ner så ska jag gissa, säger hon.
Clara tar fram ett papper och ritar samtidigt som hon säger:
— Russin, nötter, en bit choklad och kanske en apelsin.
När hon ritar apelsinen med färgkritor blir den röd och läcker.
— Den ser god ut, en sån vill jag ha, säger Veddig.
På söndagen går Clara och Veddig till julgransplundringen. Det är apelsinen som hägrar för Veddig. Clara
har sagt att den ska skalas innan man äter den. Men hur smakar den? frågar han. Vänta och se, säger Clara.
Hon och de andra tanterna sitter först i skolsalen intill barnen och dricker kaffe. Sen går Clara och de andra
in i salen. Barnen leker björnen sover, en tant talar om hur leken går till. Lekledaren ropar sedan att de ska
bilda en ring runt granen. Alla dansar och sjunger och lekledaren ser till att ingen sitter still och latar sig på en
stol
—Nu gör vi raketen, sen kommer tomten.
Barnen samlas mitt i salen, stampar i golvet, tjuter och sträcker händerna mot taket.
Clara följer Veddig med blicken.
Han tittar på påsarna som ligger på katedern. Framför står tomten. Hans vita skägg skymmer papperet han
håller i handen. Veddigs kamrater får sina påsar först och Veddig frågar mamma när det blir hans tur.
—Du är sist, eftersom ditt efternamn börjar på V, säger hon.
Bosse tar upp apelsinen och sätter naglarna i skalet så att saften sprutar. Sedan bänder han upp den vita
ytan. Köttet är blodrött då apelsinen är helt avskalad och ut rinner saften när Bosse bryter en klyfta med
fingrarna.
— Det var sista påsen, säger tomten.
— Men jag då, får inte jag en? frågar Veddig.
Tomten tittar på Veddig.
— Du finns inte med på listan.
Veddig, vänder sig om och slår armarna om Claras ben. Hon stryker honom över håret. Han vänder upp