Dagar som gar tider som kommer - Vifell, Pontus

— Vi har nyss ätit, ropar hon. Ni får äta i köket, maten står på spisen. Glöm inte att diska efter er.
Nyfiken på om pojkarna har fått se något flygplan går hon ut i köket. De sitter och äter köttbullar och pratar
om Biggles.
— Fick ni se några plan? frågar hon.
— Mamma, säger Veddig och håller på att få en köttbulle i halsen, när vi kom fram till Kumla herrgård stod
det två män på trappan i flygoveraller och på huvudet hade de såna där huvor du vet.
— Ja, de såg ut som Biggles, sa Leonard.
— En hade motorglasögon och han frågade vad vi gjorde där, säger Veddig.
— Vi vill se flygplanen sa jag, säger Leonard.
Clara har blivit fascinerad av samtalet och ville höra mera så hon sätter sig ner och frågar:
— Vad sa männen?
Veddig blir ivrig, han slutar att äta och börjar berätta.
— Det var kallt när vi kom ner på isen. Men vi såg sex flygplan. Mannen med glasögonen sa att det var
jaktplan, J9 tror jag. Mekanikern tog fram en blåslampa och värmde motorn. Två plan gjorde sig redo att lyfta.
Med den ena handen drog mekanikern de tvåbladiga propellern några varv. Sen skrek han, kontakt. Med ett
dån gick motorn igång och två jaktplan försvann ut över isen.
Clara följer Veddigs berättelse och kan föreställa sig planen som svarta korpar mot skyn.
— Det var en fin berättelse säger hon. Men vad gjorde ni sedan?
Leonard tar en klunk mjölk.
— Du vet, det ligger en bergsknalle utanför herrgården, säger han. Där finns en strålkastare som lyser upp
hela himlen. De letar nog efter främmande flygplan.
— Och bredvid finns en luftvärnskanon som skjuter ner planen, fyller Veddig på.
Clara förstår att pojkarna har mött bokens Biggles och är nöjda med sitt äventyr. Hon ber dem diska sina
tallrikar innan de lägger sig.