Veddigs möss.
Dörren slår igen och Veddig ropar :
— Mamma, mamma, är du inne?
— Ja, vad vill du? undrar hon och kommer ut i hallen.
— Magistern säger att det ska bli en sjunde klass i skolan. Måste jag gå ett år till?
— Ja, om du inte börjar i yrkesskolan. Men, Veddig, du måste göra rent i mössburen. Det luktar i hela huset.
Han sniffar och känner odören som troligtvis kommer från lådan under skrivbordet.Så han går in i
barnkammaren och drar fram sockerlådan.
Clara städar när Veddig visar henne sex ungar som kikar fram genom fetvadden De är så söta tycker hon.
Pappa Adam har han placerat i skrivbordslådan, medan Eva får vara kvar med sina ungar. Småmössen har
växt och kan snart klara sig själva.
Mössen ger inget oväsen från sig, det är lukten hon inte klarar av. Hon hör hur Veddig pratar med dem. Han
ska gå till skolan och tar avsked av sina älskade möss. Hade hon vetat vad som skulle hända i skolan under
dagen hade hon visiterat skolväskan.
Veddig kommer hem sent och med nedslagna ögon får hon brevet från läraren och han berättar vad som
hänt i skolan.
Han hade tagit en, med sig en musunge till skolan. Han trodde kanske han skulle bli relegerad som min
syster, tänkte Clara. Han berättade så levande om hur Bosse fick musen på rasten. När de kom in i skolsalen
var det teckning. Bosse frågade om Veddig skulle ha tillbaka musen. Framför honom satt Maud och blandade
sina vattenfärger. Men han fick inte det vita knytet, istället lade Bosse det på Mauds axel.
Clara slutar att diska. Det var inte Veddigs fel, det som sedan hände.
Veddig hade sett hur hon kastat sig upp så att vattenfärgerna stänkte över bänken och skrek. En råtta, en
råtta.Ingen i klassen tittade på Maud utan på min vita mus som satt på bänklocket och tvättade sig. Men jag
fick en reprimand av läraren och ett brev till dig mamma.
Ibland är det svårt att vara rättvis, tänker Clara och börjar torka disken.