KAPITEL 80
Carleb Månsson på Kårby gård i Österstad skriver att Sven var ende arvtagaren efter sin farbror Albert
Johansson, och att han önskat pojkarna som bårbärare vid begravningen.
— Vi måste åka ner till jordfästningen, farbror Albert var den sista länken i fars släkt, säger Sven och lägger
brevet på bordet.
De sätter sig ner och Clara föreslår att Sven och pojkarna åker medan hon är hemma med Tomas och Carin.
Men Sven vill att hela familjen är med vid hans farbrors begravning. De kan fråga Barbro om hon vill passa
Tomas och Carin och telefonen under tiden de är borta.
Österstad ligger två mil från Motala. Fem kilometer söder om Ulvåsa slott ett gammalt folkkungaslott som
även ägts av den heliga Birgitta. Det är trakter som Sven känner igen väl.
De kör genom en ekallé och Clara ser ner mot en gul herrgårdsliknande byggnad. Fyra kolonner pryder den
pampiga entrén. Sven rundar en rosenrabatt och stannar framför stentrappan. Stel i kroppen kliver Clara ur
bilen. Veddig och Leonard slätar ut sina konfirmationskostymer. Carl och Sven har hyrt sina
begravningskläder. De går sakta uppför trappan, Sven tar dörrklappen och dunkar på. De hör steg, dörren
öppnas och en ung fru Månsson hälsar dem välkomna. Hans andra fru, tänker Clara och hälsar med ett
handslag.
— Den här vägen, Carleb är i arbetsrummet.
De kommer in i ett stort ljust rum. Väggarna är dekorerade med foton av prisbelönta tjurar, hästar och kor.
Carleb reser sig från sitt skrivbord och går dem till mötes och hälsar på var och en.
— Var så goda, säger han och pekar på en sittgrupp av skinn med ett rökbord.
— Har resan gått bra?
— Ja, vi hade gott om tid så vi hann med att titta på Ulvåsa slott, säger Sven.
Pojkarna skruvar på sig i sina svarta kostymer. Svens stormhatt ligger på rökbordet och påminner om
begravningen. Carleb säger att barnen kan gå ut i köket.
— Så nu när barnen gått för att äta kan vi prata om testamentet.
Carleb läser upp Alberts sista vilja. Hela kvarlåtenskapen tillfaller familjen Vifells barn i lika stora delar.
Pengarna får endast användas till utbildning och giftermål. På myndighetsdagen utbetalas arvet.
— Hur stor är summan? frågar Sven.
— Bouppteckningen är inte klar, men gissningsvis femtiotusen kronor.
Clara lutar sig tillbaka i stolen och ler. Nu finns det medel för utbildning till barnen, tänker hon.
Höstens färger och dofter från träden når Clara och Sven när de sakta går efter Carl, Leonard och Veddig på
deras väg mot kyrkans bårhus De saktar in stegen vid åsynen av ett stenhus med en bred port. De tittar på
varandra. Veddig kör ner huvudet mellan axlarna. Leonard tar av sig mössan när han öppnar dörren. Sven
stannar utanför men Clara följer med in genom dörren och stannar.
Där sitter tre äldre herrar runt kistan och spelar kort. Spelbordet är kistlocket, där även tre stormhattar är
placerade. När Leonard kommer fram till kistan, dänger en av männen klöver ess på locket.
— Är det ni som ska hjälpa oss att bära kistan, säger mannen.
— Jag och mina bröder, svarar Leonard och tummar på mössan.
— Ska ni ärva hans pengar också? Han var en riktig krösus.
Mannen som pratat sitter på kortsidan av kistan.
— Han lånade ut pengar till hela socknen. En egen bank hade han också, men nu är det slut.
Mannen reste sig och plockade upp korten från kistlocket
Clara drar sig bakåt när männen och pojkarna lägger kistbanden över axlarna.
Sex allvarliga kistbärare lämnar bårhuset. Leonard och Veddig går i mitten, Carl efter i par med en av
männen.
Albert sänks vid graven till sin sista vila. Prästen läser över honom och kastar tre skopor jord över kistan.
Solen skiner över prästen och de andra. Några kransar ligger vid den öppna graven när sällskapet går för att
dricka begravningskaffe.