KAPITEL 90
Både hägg och syren blommar då Clara tar sin nyinköpta cykel och trampar till fru Lundqvist. Där ska
syföreningen mötas.
Svea Larsson står i hallen när hon kommer in. De hälsar och hänger upp sina ytterkläder. I finrummet runt
kaffebordet sitter Vera Lundström och fru Hassel, systrarna Strömberg drar ut sina stolar. Ringen är sluten så
kyrkoherde Jonsson tar upp kyrkobygget. Han drar ut på orden, som han gör i kyrksalen, säger några
Gudsord. Så kommer det han egentligen vill säga.
— Som ni vet får vi inga medel från kommunen. Så vi kommer inte igång med bygget förrän på sextitalet.
— Så här kommer det att gå till, säger fru Vallenholm, som inte kan tiga. Ingenjör Gynges tomtförvaltning
skänker oss en tomt. Då har vi tre ägor, sen säljer vi två och får kapital så det räcker. Men det tar tid.
Clara nickar och minns en kall vinterkväll då hon och Veddig gick hem från skolans bibliotek. När de kom
till björksluttningen sa hon till Veddig att där kommer de att bygga en kyrka.
Min ängel hörde nog vad hon sa, tänker Clara och drar på munnen.
— Ja, Walborg har rätt, det dröjer tyvärr innan bygget börjar, säger kyrkoherden.
Fru Lundqvist kommer med kaffet och handarbetena läggs åt sidan. Man smakar på alla kakor och får nya
kakrecept och tips om gräddningen. När sorlet tystnat tar Clara upp boken Kejsaren av Portogallien. Som
vanligt manar pastor Jonsson till tystnad.
- Innan Clara börjar läsa vill jag meddela att vår sommarutflykt går till Harpsund, och som guide får vi
Aina Erlander som ni vet är barndomsvän med Clara.
Alla vänder sig mot Clara och klappar händerna. Hon ler generat, tar upp boken och försvinner i texten.
Det är fortfarande ljust och luften varm, då Clara cyklar hem. Hon tänker på veckan som gått. Hur Ingrid talat
om för Sven att hon fått flatlöss. Deras samtal hördes ända in till henne. Det var lågt i början. Men Sven höjde
rösten, mer och mer, han ville veta vem hon fått dem av. När Ingrid sagt namnet på mannen blev det tyst.
Sedan hörde hon hur Ingrid gick in i sitt rum.
Hon tycker synd om flickan som råkat ut för Olle, en kvinnokarl och tjugo år äldre. Men nu är hon tack och
lov fri från klådan med hjälp av salva. Clara trampar på och känner vindens smekning runt kinderna. Om
några dagar ska hon nu till slut få vatten och avlopp indraget i huset. Hon väntar med spänning på att vrida
på kranen och känna det varma vattnet genom fingrarna.
Wallenholm har nu börjat renovera huset. I barnkammaren har tapeterna rivits ner och rester av vägglöss
kommit fram.
Vägen går uppför, hon slutar trampa och stiger av cykeln. Minnet går tillbaka till fyrtiotalet, då barnen inte
kunde sova för vägglössen. De jagade blodsugarna i sängar bakom tavlor, speglar, i tapetskarvar. Inget
hjälpte.
Sven köpte en insektsspruta, fyllde den med DDT. Huset utrymdes, rummen sanerades, efter en vecka var
det husfrid igen. Men en frän lukt av DDT fanns kvar i huset.
— Ja, man kan skratta åt det nu, men då var det inte så roligt, mumlar hon och kavar upp på sadeln igen och
trampar hem i vårkvällen.