Dagar som gar tider som kommer - Vifell, Pontus

Efter tre dagars samtal känner Clara ett lugn i själen och kroppen har kommit i ro. Sven och barnen ska
komma och hämta henne. Sjukhustiden är slut och hon längtar hem.
Clara sitter på sjukhussängen och väntar. Dörren slår upp och barnen kommer in. Carl är först. Han ropar,
mamma, mamma och Clara tar med öppna armar och emot honom.
Sven är glad och berättar när han kör in på gårdsplanen i Pilkrog, att de snart ska flytta till Ljusterö, att han
anställt en jungfru till hjälp åt Clara. Han hjälper henne ur bilen, medan barnjungfrun tar hand om barnen.
På kvällen då Clara lagt barnen och radion spelat Du gamla du fria går hon in i sängkammaren, klär av sig
och väntar i sängen på Sven. I sängvärmen funderar hon på flytten. Sven har under kvällen med svepande
ord beskrivit gården på Ljusterö fast han aldrig varit där, bara fått en beskrivning. Han skulle ha lösdrift, alla
djur skulle gå lösa, som på Noaks ark. Sven beskrev det som om de skulle flytta till paradiset. Men hon vet att
verkligheten är oförutsägbar.
Sven kommer in i rummet, nyrakad och doftar herre. Clara ler när hon släcker lyset. Nu kommer kyssen hon
väntat på.