Clara tycker det har blivit lite ensamt att gå i trädgården med bara katten som sällskap. Hon tar sina
fröpåsar, men raderna är inte så många nu. Katten försöker fånga en sädesärla som vippar på stjärten och
flyger iväg.
Tomas har flyttat till Bollmora med sin Maj-Britt, de brukar hälsa på då och då. Clara känner ett sug efter en
cigarett, men hon har inga längre. Det var så krångligt att röka, hon skrattar åt tanken och tar av sig
handskarna. Torkar av några svettdroppar i pannan med handen och tittar på Rosenblom som blivit gammal
rullar sig i grusgången och njuter av solen.
Kroppen är trött. Hon går tungt uppför trapporna till terrassen. Sätter sig, ser förstulet på DN som ligger på
bordet. Funderar på framtida händelser. Tomas ska gifta sig, det kom plötsligt. Det ska ske i Tyresö kyrka
efter midsommar, och de har planerat allt. Men vem ska viga dem nu när kyrkoherde Jonsson gått i pension?
— Det blir nog Börje Engström, mumlar hon och slår upp tidningen på familjesidan.
Hon vänder några sidor och fastnar för en artikel om en rymdfarare som åkt sexton varv runt jorden. Varför
man lägger pengar på sådan forskning? Själv vill hon bara resa till Billy i Nordirland. Men det fattas reskassa.
De femhundra från kommunen kommer inte längre, då brandkåren flyttat till Bollmora. Men om fyra år får
hon pension, och då finns det en chans att resa.
Solen leker i trädgården. Clara läser inte, utan ser på rabatten, där de röda tulpanerna står i givakt bakom
krokus och snödroppar. De blommar och sprider sina dofter. Sedan går de i vila. Så vill hon också leva sitt liv.
Stillheten bryts av bilmotorer från vägen. Trafiken har kommit igång. De tunga lastbilarna får hela huset att
skaka. En ny väg har påbörjats på andra sidan huset, där hennes björkar står. Den breda vägen är som ett dike
som skiljer henne från mammas berg och vreten med sitt körsbärsträd.
Det knastrar i grusgången och Sven kommer runt husknuten, med posten i handen
— Det är brev från Billy, säger han och lägger det på bordet.
Clara bryter och läser brevet.
— Han skriver att han inte kommer i sommar. Han vågar inte lämna gården i ängslan att något kan hända.
— Det var tråkigt, då får vi en lugn sommar. Jag går och hämtar kaffe.
Clara tittar lite konstigt på Sven, som aldrig brukar passa upp henne.
De sitter tysta och låter solen fånga dem. Kaffet är urdrucket och kakfatet nästan tomt. Sven tar upp en
cigarett och tänder den, drar några bloss.
— Hur går det med föreningen?
Hon vet att det är problem, men han har inte sagt något.
— Det blir ingen.
— Varför då?
— Tekniken. LM Eriksson håller på och utvecklar telefoner för bilar och då behövs ingen förening tycker en
del.
En del, tänker Clara, det är Holmqvist på Tyresö taxi. Han anser att Bollmora tillhör hans revir. Alltid ska
det vara bråk, stora som små.
Sven tänder pipan och blåser röken över några flugor som sitter på kakfatet.
— Har du läst tidningen? frågar han.
— Inte hela.
— Det finns en artikel om att regeringen har beslutat att införa högertrafik 1967, och vilka problem det
kommer att bli.
Clara vet inte vad hon ska svara.
Sven hostar till och lägger pipan på bordet.
Tomas och Maj-Britt sitter i köket med Clara. De berättar turerna kring sitt bröllop för henne. Det ska bli en
mindre festlighet, bara deras kamrater och släkten är bjudna.
Clara sitter tyst och lyssnar, hon har fått en inbjudan men där står inte vem som är vigselförrättare.
— Vem ska viga er? frågar hon.
— Det vet vi inte, vi har begärt att få vigas första lördagen i juli, svarar Tomas.
— Det är om två veckor, säger Clara.
Clara tittar ut genom fönstret och förundras över den skira grönska som anger att sommaren är på intåg.
Midsommarbröllop kan de önska sig något mer romantiskt. Men när skimret försvinner och de grå dagarna
blir verklighet, vet ingen vad som händer.
Nedanför Tyresö kyrkas avhuggna kyrktorn samlas bröllopsgästerna. Solen gnistrar genom ekrarnas lövverk