KAPITEL 122
Stegen mot söndagsskolan är inte lika lätta längre. Den nya hjälpen fru Lundqvist som Clara fått vill införa
hjälpmedel, som underlättar det kristna budskapet. Flanellograf heter det, en tavla där man kan bygga upp en
bild.
Clara vill istället att barnen genom sin egen fantasi ska få bilder av det hon berättar om Jesus. Fru Lundqvist
vill också bilda en barnkör, och då finns det inte tid att öva in tablåerna som Clara brukar skriva.
Ja, allting förändras och hon vill inte bråka på bekostnad av barnen och förresten får hon folkpension nästa
år. När hon kommer fram till Den gode herdens kapell rusar barnen mot henne och undrar vad tant Clara ska
berätta om Jesus idag.
Dagarna mörknar och Sven har vant sig vid högertrafiken. Omläggningen har varit lyckad och inga större
olyckor inträffade. Alla belackare får stryka på foten.
Clara är klar med disken och sjunker ner i sin stol, läslampan lyser på boken Trädgudars land som hon håller
i händerna, när Sven, som står vid skrivbordet, plötsligt säger:
— Jag tänker pensionera mig nästa år.
— Men tror du vi får så mycket att vi klarar oss på våra pensioner?
— Jag har tänkt trappa ner och få hjälp av en chaufför på dagarna. Vendelsö taxi får alla nattkörningar. Vad
tror du om det?
— Vi blir äldre och äldre, får fler och fler körningar, och någon gång måste vi minska vårt arbete, så varför
inte nästa år, säger Clara.
De tittar på varandra i samförstånd. Sven tar sin tidning och fortsätter att läsa. Precis som om allting var
som förut. De borde prata om konsekvenserna av beslutet. Hur stor pension får de? Vad räcker det till? Alla
skulder. Vad kostar huset? Och Sven som inte kan vara utan bil. Han tar allt för givet.
Clara bestämmer sig för att be Leonard om hjälp, han kan nog göra en kalkyl över deras kostnader och vad
de får i pension.
Katten ligger i soffan med framtassen över nosen. Clara har länge fruktar att han ska dö. Han har svårt för att
gå, men sina behov gör han fortfarande ute. Hon smeker Rosenblom över ryggen och minns varför han kom
in i huset.
Sven hade backat bilen och katten Trixi som låg vid framhjulet blev överkörd. Han rörde inte en lem. Barbro
tog kattungen, satte sig på grusgången och omslöt den med sin blommiga klänning.
Clara ser allt framför sig när hon iakttar Rosenblom.
Alla sörjde Trixi. Barnen begravde kattungen vid hörnbjörken och satte ett kors av björkens grenar över
graven. För att de skulle komma över sin sorg, bad hon Sven skaffa en ny katt.
— Det var så du kom att hamna hos oss, mumlar Clara och fortsätter sakta stryka hans rygg.
Björklöven ligger gula över trädgården. Pionernas avklippta stjälkar sticker upp som sparrisknoppar ur
marken. Irisbladen är bruna och slokar över rabatten.
Mörkret kommer över Kumla Hanviken redan vid tretiden på eftermiddagen nu. Clara är försjunken i en
bok som heter Prästens barn. Rosenblom ligger i soffan och sover.
Hon hör hur Sven rumstrerar i köket. Han ska nog koka kaffe. Clara masar sig ut, och ser honom sitta och
dricka kaffe i sin svarta taxiuniform. Klockan sex ska han hämta familjen Andersson i Vendelsö.
— Sätt dig och ta en kopp kaffe, säger han.
— Det småregnar ute, så sikten är dålig, säger hon och smuttar på kaffet.
Sven tittar ut genom fönstret, på ytterlampan som lyser.
— Du kan låta lampan lysa, så jag ser trappan, när jag kommer hem.
Han går ut och mörkret omfamnar hans uniformen. Han startar bilen och Clara hör den försvinna.
Telefonen ringer, och Clara svarar: