KAPITEL 126
1970 är inte bara ett nytt år utan också början på ett oskrivet årtionde, tänker Clara. Hon står vid fönstret och
ser hur nysnön lägger sig som ett puder över den gamla. Hon blickar mot Svallingsborg som är helt nersläckt.
Det är här hon och Sven strävat den sista tiden av sina liv. Hon drar in doften av tobak som finns kvar i hela
huset.
Januari är förbrukad, kylan har satt sina spår med höga räkningar av koks. Nu har vintern släppt sitt grepp,
för mildare dagar.
Clara kan inte komma ifrån sin skuldkänsla att Sven kunde ha vaknat. Han kunde, han kunde, gnager det i
huvudet och hon kan inte släppa taget om sina tankar.
Hon har samlat ihop hans gamla kläder, de ligger nu i en hög på matrumsgolvet. Det är vad som finns kvar.
Hon får syn på ett par gamla byxor som han hade på sig när de träffades på tjugotalet. Sven var lite av en
klädsnobb då. Hon tar upp de bruna spetsbyxorna, känner hur gråten kommer med alla minnen.
Där ligger också en hög med strumpor. Ska hon ge dem till Röda korset eller slänga dem? Man stoppar inte
längre strumpor, man köper nya. Den sista tiden köpte han inget nytt, gick alltid i sina svarta taxikläder. Men
han unnade sig en skinnjacka som gick ner över ändan. Ett plagg för kalla nätter. Jackan är det enda plagg
som hon sparar. Hon lägger allt i en säck. Röda korset får hämta den i veckan.
Telefonen ringer och Clara bokar in körningar. Hon finner ingen mening i att driva rörelsen, då Sven är
borta. Det finns ingen att dela sin glädje med, nu när pengarna strömmar in.
Trösten är syföreningen. De träffas på församlingshemmet, hon känner sig trygg där. Hon kommer en
halvtimme tidigare, så att hon slipper gå runt och hälsa.
Det är många nya ansikten, det gamla gardet har försvunnit. Dödsbuden har varit många, och en del har
flyttat till äldreboende i Bollmora.
Clara erinrar sig en händelse från barndomen.
De hade flyttat till en by utanför Helsingborg. Hon fick följa med far till den lilla kyrkan. Där var det
jordfästning på kyrkogården före högmässan. Under gudstjänsten också en tacksägelse och efteråt
minnesstund för hela församlingen i sockenstugan. Där fanns det rikligt med förtäring till alla. När far
frågade var den döde bott, fick han svaret, att den döde var en av dem som bott i socknens fattigstuga.
Även fattighjonen skulle ha en hederlig begravning i den här socknen. Det var första gången Clara
upplevde vad som menas med mänskors lika värde.
Hon vaknar upp ur sina tankar när komminister Pelle Kellgren hälsar alla välkomna. Han är en av de nya
prästerna som kommit när församlingen växt. Hon har haft hans son Tomas i söndagsskolan, en vetgirig
pojke som fortfarande besöker henne. De brukar sitta i köket och diskutera berättelser ur Gamla testamentet.
Kvällen försvinner fort, hon har fått nya vänner, och gamla har försvunnit. Clara går hem. Det blåser kallt,
men den varma kappan håller kylan ute. Är det här hennes nya liv? Det liknar det gamla, bara att Sven inte
finns där längre. Men Rosenblom tassar jamande mot henne, han vill ha mat.
Våren kommer med sådan kraft att Clara glömmer att naturen alltid får liv på nytt.
Hon håller sig i terrassens järnräcke och ser hur katten sätter ner framtassarna i gruset och böjer på ryggen,
så att den blir som en skidbacke medan svansen pekar upp i skyn. Trädgården, har börjat växa igen och hon
inser att hon måste bestämma sig för vilka blommor som ska bli kvar. Sen får Carl hjälpa henne att rycka
ogräs och så en gräsmatta. Alla blommor som har lökar och knölar och som ska grävas ner och upp ska bort,
tänker hon, och är nöjd med sin planering. Hon går ner till brevlådan. Det enda brevet som finns där är från
Billy, som vanligt med en inbjudan i slutet att komma över till Nordirland. Religionskriget i landet har sjunkit
ner och bottnat.
Värmen kommer i slutet av maj. Carl har begränsat trädgården så Clara orkar med att rensa ogräs. Han har
sina egna idéer. Mot hennes vilja har han grävt ner både lökar och knölar och flyttat brudslöjan och de gula
prästkragarna. Clara går sakta gången fram och betraktar Carls trädgårdsarbete. Inget blir som hon vill, men
vad ska hon göra?