Hon böjer sig ner och rycker upp några mållor. Känner sig nöjd med det och går sakta mot huset. Trapporna
upp känns tunga. Är det åldern som är orsaken?
Clara slår på Luxorn som genast svarar med popmusik. Hon tar DN, som ligger bredvid glasögonen på
bordet och läser rubrikerna. Först när spalterna börjar upptäcker hon att bokstäverna blir suddiga.
Då knackar det på dörren och Leonard kommer in.
— Har du glömt dina glasögon nu igen? säger han och ger henne dem.
- Tack, ska du ha. Lite kaffe innan du ska prata ekonomi, säger hon lite skämtsamt.
Han hör inte henne, utan går fram och tillbaka, precis som Sven när han hade problem. - Kan du stänga av radion!
Clara lutar sig fram och vrider på radioknappen så att det blir tyst i rummet. Förutom kattens snarkningar i
soffan. - Siv vill skiljas.
Hon vet inte vad hon ska säga. Men att deras relation inte var bra hade hon anat då Siv drog sig undan
familjesammankomster. - Hur blir det med flickorna då?
- Det är Marianne som kommer att få det svårt. Hon känner sig otrygg och behöver mycket kärlek.
- Så, det är bestämt, ni skiljer er, suckar Clara.
- Ja, men vi är fortfarande vänner.
De fortsätter att prata om praktiska saker. Siv ska ha barnen vissa dagar. Flickorna kan komma till Clara då
Leonard arbetar. Hon vill hjälpa till att få det att fungera för honom.
Clara ser att hennes son har blivit gladare när han lämnar henne.
Hon slår på radion och popmusiken flödar ut i rummet igen. Så kommer tankarna. Är det den nya tiden att
skiljas? Alla barnen har upplöst sina äktenskap, utom Veddig, som snart fyller fyrtio år. Allt går så fort, de
flyger ut i rymden, besöker månen, men tappar familjebanden på jorden. Har man inte för bråttom både i
relationer och samhällsutvecklingen. Hon hinner inte med alla tekniska framsteg. Vill inte heller vara med.
Hon känner sig dåsig och lutar sig bakåt i stolen och somnar in, medan radion spelar en Beatleslåt.
Sommaren försvinner i en dimridå och svalor och tranor flyger söderut med värmen. Taxibilarna drar in så
mycket pengar att Leonard kan betala Svens gamla skulder. Nu lever Clara på sin pension.
Hon känner hur livet kommer tillbaka. Städhjälpen besöker henne en gång i veckan, hon slipper det trista
arbetet och kommunen levererar mat varje dag, som hon och Carl delar på. Dagarna försvinner med besök av
barn som blivit äldre och läsning av böcker, ett och annat brev blir det också.
Det regnar ute, ett stilla höstregn, som går rakt igenom kläderna. Från köksfönstret ser Clara ut i trädgården,
som blir mindre för varje år. Det enda som lyser grönt är grönkålen och rhododendronbusken uppe vid
rosenhäcken.
Hon tänker på Leonards flickor som allt oftare besöker henne sedan han skiljt sig från Siv. Sist sa de att
katten nog var sjuk, han orkade knappt gå. Men hon hade inte märkt att han blivit sämre. Ska allt hända
under så kort tid? Sven, skilsmässor och hennes kära katt. Oron griper henne, så hon sätter sig.
Hon vet inte hur länge hon suttit, då dörren öppnas och barnen ropar.
- Farmor, farmor nu kommer vi.
- Här, i köket är jag.
Barnbarnen stormar in och omfamnar Clara. - Är ni ensamma?
- Nä, pappa kommer efter.
När Leonard släntrar in har de redan gått till vardagsrummet. Flickorna går fram till Rosenblom som ligger i
soffan. Leonard står i öppningen till rummet och Clara håller i en karmstol. Då Lena-Karin smeker katten
stelnar hon till. - Rosenblom är kall, säger hon, han är nog död.
Clara sjunker ihop.
Leonard rusar fram och fångar in henne.