KAPITEL 9
Clara står i aktern på Vaxholm 1:an och tar farväl av Ljusterö. Barnen sitter i salongen under överseende av
styrman. Hon vet inte vad som väntar i Sundbyberg. Nyckeln till lägenheten och adressen ligger i
handväskan.
Det blir en lång dag på båten, men på eftermiddagen lägger ångbåten till vid Nybrovikens kaj. Sven har
beställt en lastbil till Clara. Hon ser bilen när de sakta går nedför landgången och vinkar till chauffören som
kommer fram till henne.
— Jag hjälper frun med möblerna.
Han kör ner bilen till kajen, och snart är sängar, tagelmadrasser och en låda med glas, porslin och diverse
köksredskap stuvade på flaket. Så går färden norrut mot Sundbyberg.
Clara låser upp dörren till sitt nya hem. Barnen stormar in. Så fort de få möblerna är på plats sätter hon sig
ner på en stol, lutar händerna mot köksbordet. Chauffören frågar om han kan hjälpa henne med något. Clara
är trött och vill vara ensam, men undrar om han har fått betalt.
— Er man kommer in i morgon och betalar.
— Då är allt bra, tack säger Clara.
Snön faller i stora flingor utanför fönstret. Barnen leker med klossar på golvet och Clara betraktar
inredningen. Steg hörs i farstun, det är Sven som är hemma. Idag säljer han inte dammsugare. Pojkarna
bygger hus av träklossar. Även hon och Sven har inte byggt hus utan en familj, men fått flytta och flytta, när
arrendet inte burit sig. Nu ska de bygga sitt hem av sten så att inte sagans varg kan blåsa sönder det har han
sagt till Clara. Leonard lägger en kloss på sitt hus, men det ramlar ihop. Sven sätter sig och hjälper honom att
resa det igen.
Sven har hämtat möblerna som varit magasinerade. Clara går runt i de tre rummen och känner sig nöjd med
möbleringen. När hon kommer in i vardagsrummet där ena väggen pryds av två lampetter, ser hon att barnen
lagt en filt över ekbordet, de har återigen byggt sitt eget hus.
Julen närmar sig och Clara dammsuger, medan barnen sover. Hon väntar på Sven som är ute på sin säljrunda.
Hon är glad över att han säljer så bra. Men inkomsterna blir ojämna, allt beror på hur mycket han säljer. Hon
stänger av maskinen och plockar upp barnens byggklossar.
När Sven kommer hem har han köpt oxfilé till middag. Hon undrar hur mycket han sållt för den här veckan.
Snön ligger tungt över gator och torg på julafton. Clara har köpt bilar och färgkritor med block till pojkarna.
Någon tomte vill hon inte ha. Han skulle bara skrämma dem.
På eftermiddagen klär de sig i sina finaste kläder. De sjunger några julpsalmer och Sven delar ut
julklapparna medan julgransljusen brinner ner i julgranen. Sent på kvällen sitter Clara och Sven i soffan,
några ljus brinner på bordet och barnen sover.
De ser på varandra.
— Jag vill ha en flicka, eller vad tycker du? säger Clara.
— Vi försöker till våren. Det är därför jag ska berätta något för dig
Clara lyssnar, medan Sven berättar.
På eftermiddagen brukar jag dricka kaffe på ett kafé. En flicka i artonårsåldern brukar servera mig. Hon
heter Greta verkar ensam och stannar gärna vid bordet för att slänga några ord. På det sättet blev vi bekanta.
Hon berättade att hennes far försvann när hon var liten och att mamman var alkoholist. Så hon placerades på
ett barnhem av barnavårdsnämnden. Sedan dess har hon aldrig sett sina föräldrar. Jag har pratat med henne
om en plats som barnpiga. Hon är villig att passa barnen, medan du är på sjukhuset och när du kommer hem
med barnet.
Clara tittar ömt på Sven. Än en gång har han överraskat henne, tänker hon och kramar hans hand.
—Du tänker då på allt, säger hon.
—Det kommer att gå bra, säger han.
De hör att barnen vaknat och börjat kivas med varandra. Sven stryker henne på kinden innan han går in i