— Vi får nog flytta.
Då kommer Berit med kaffet, och lägger armen om Clara, medan hon häller i. Berit sätter sig ner och säger
att fisket också går dåligt. Vattnet är för varmt. Strömming, sik och lax har sökt sig till kallare vatten.
När Clara går hem tänker hon att torkan inte bara berövat bönderna maten utan även de som fiskar.
Clara står och diskar medan Sven går fram och tillbaka över golvet så hon förstår att något oroar honom. Hon
diskar färdigt, tar av sig förklädet och går sedan in i rummettill honom.
— Sluta att gå fram och tillbaka! Tala om vad det är.
Sven tar pipan ur munnen.
— Den förbannade solen. Sädesåkrarna har gulnat men bär inget. Slåttern kan vi glömma. Allt är
sönderbränt och jorden yr i stora moln. Vi får inte till utsäde nästa år en gång.
De sätter sig ner i soffan och pratar om framtiden. Ska flyttlasset gå igen? Men vart? De börjar planera. Till
hjälp tar de Dagens Nyheters annonssida över små företag som är till salu. Sven kan inte vara anställd på
något företag, det vet Clara. Han är för egensinnig, något eget ska det vara. Men de hittar inget som passar, de
bestämmer att Sven ska arbeta som försäljare tills de hittar ett mindre företag. Men de måste flytta innan isen
lägger sig.
Varje dag informerar radion om torkan. Det är bara Skåne och delar av Västergötland som fått regn.
Kvällarna mörknar. Vindarna blir kalla. Måsarna skränar över vattnet. Clara, barnen och delar av bohaget
ska flytta till en lägenhet i Sundbyberg. Sven ska komma senare med resten av möblerna. Clara sätter sig Två
år har de varit på Ljusterö. Så länge har de aldrig bott någonstans tidigare. Hon har fått vänner på ön, men allt
lämnar hon nu bakom sig. Clara tittar ut genom fönstret och ser att julgranen nu ligger en bit ifrån det
kruttorra potatislandet.