föräldrar hjälpa till. Svens far var den av tre bröder som hade läshuvud. Från familjegården i Östergötland
satsade de alla sina besparingar så att Svens far kunde studera på universitetet i Lund. Svens farbröder
fortsatte att bruka gården. De var stolta över brodern som blev rektor på Vindelns folkhögskola. Själva
samlade de pengar i ladorna. Nu är Sven enda kvarvarande släkting.
Sven stannar. Clara håller barnvagnen medan han stoppar sin pipa. Han vill röka innan de är framme, för
hans mor tål inte tobaksrök, så han tänder pipan och tar sedan Clara under armen. Båda drar sedan
barnvagnen vidare över skolgården.
Pojkarna har stannat för att invänta sina föräldrar. Skolplanen ligger öde, men brandstationen till vänster
om skolan lyser i rött tegel. Veddig ser mot den, och Clara förstår att han tänker på den röda brandbilen.
Den sista biten över skolgården är familjen samlad. På gatan till Svens föräldrar kommer en karavan av män.
De går två och två i led efter varandra. Alla har gråvita kläder utom vakterna som bevakar dem med dragna
batonger. Barnen söker Claras och Svens händer.
— De är inte farliga, säger Clara.
— Är de bovar? frågar Veddig och trycker sig mot Clara.
Clara vet inte vad hon ska säga till barnen så att de ska förstå.
— De har fel i huvudet, säger Sven.
Men Carl vet, han har lyssnat på de äldre pojkarna i skolan.
— Det är dårar från dårhuset, säger han.
Följet drar förbi och frågorna tystnar. Familjen fortsätter över gatan till det lilla huset, där Svens föräldrar
bor. Ingeborg öppnar dörren och hälsar välkommen. Clara och Sven lyfter in barnvagnen i farstun, pojkarna
kommer sakta efter. Det är dukat i finrummet med tekoppar till de vuxna och muggar till barnen. Smör, vitt
bröd och marmelad. Brödrosten står på bordet intill. Flygeln som Svens mor brukade spela på är placerad vid
fönstret och tar upp halva rummet. På väggen hänger tavlor som Ingeborgs syster Tora Vega Holmström
målat. Motivet är från Vindeln. Clara känner igen möbleringen från den tid hon bodde där med barnen.
Pojkarna har intagit soffan och bläddrar i Elsa Beskows böcker, som de fått låna av farmor, medan Sven går
in i rummet där hans far sitter i rullstol. En stroke som han fick innan de flyttade till Vadstena har gjort att
han har svårt att gå.
En solstråle lyser upp rummet, söker sig till bokskåpet och ner mot mattan på golvet. Några tavlor vid
fönstret ligger i skugga. Sven sätter sig ner bredvid sin pappa. Hon hör hur hans far pratar om historiska
händelser, just nu om Tyskland och judarna som flyr till Sverige. Svenska regeringen vill inte ta emot dem,
eftersom de anser att Tyskland är ett demokratiskt land, säger han. Sven sitter tyst och lyssnar.
Clara, som suttit tyst, frågar nu om Ingeborg fortfarande, skriver artiklar till Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning om förtrycket av judar i Tyskland?
— Ja, hon får brev av vänner i Tyskland och Skåne. Så artiklarna bygger på fakta.
— Men är det inte farligt att skriva så provocerande.
— Naturligtvis är det farligt, vi har fått några hatbrev. Men folk måste veta vad som sker i landet.
Efter en stund blir Svens far trött och vill vila. Sven stoppar pipan och går ut för en rökstund.
Kvinnorna sätter sig i emmastolarna som står bredvid det stora ekbordet. Clara ser på den tunna och
rynkiga figuren, Ingeborg låter de finlemmade händerna vila på armstödet. Clara tar hennes hand i sin och är
nästan rädd att krossa den.
— När ska Clara få barnet?
— I maj, sen är familjen fulltalig.
Clara känner på magen och ler. Sedan tar hon upp det förhatliga kuvertet och räcker det till svärmor, som
tar emot brevet och placerar det på bordet. Samtalet går trögt, tills barnen omringar dem och frågar om de får
gå ut och leka;
— Vi dricker te och choklad först, säger Ingeborg.
Det är skymning när de lämnar huset. Clara känner sig glad över att besöket är över. Hemma väntar ett brev
som ska skrivas färdigt till modern. Hur länge får de behålla Svens föräldrar, som har hjälpt dem under alla
år? tänker hon.
Gerd drar dammsugaren över tröskeln in i köket. Clara tar svabben och torkar av golvet. I trädgården ligger
Carin i barnvagnen.
Clara vrider ur trasan i hinken och reser sig upp. Hon ser genom fönstret hur Veddig rusar efter Leonard på
gräsmattan och tänker på Carl som är i skolan. Han går som alltid till farmor när skolan är slut. Sen kommer