KAPITEL 41
Den bistra kylan har lagt ett lock över samhället. Clara följer Veddig och Leonard med blicken när de skidar
till skolan. I ryggsäckarna har de smörgåsar till frukostrasten
Hon vet att första timmen har de svenska och Veddig måste skriva med höger hand. Hon kan se hur
bokstäverna blir spretiga och linjen han ska följa vill inte bejaka hans bokstäver. Hans glädje att forma orden
försvinner, när bokstäverna kan bli vackra med vänster hand.
Clara behöver inte laga frukost åt barnen då de har skaffning med sig. Snö och kyla har gjort att
skolstyrelsen beslutat att alla skolbarn ska få varm mjölk till frukost, och Leonard har berättat att magistern
har bestämt att alla måste springa ner till eken innan de får den eftertraktade mjölken. Men Lars Malm
protesterade, visst han ville inte springa ner till eken, han tänkte prata med sin pappa när han kom hem.
DN ligger på köksbordet och Clara går in i matsalen med den sätter sig och först slår hon upp kultursidan.
Nu har hon några timmar alldeles för sig själv.
Clara hör hur Veddig slår av snön från skorna och öppnar dörren. Han tar av skorna och ytterkläderna
hänger han på en krok. Med skolväskan under armen kommer han in i matrummet till henne där hon sitter
och läser. I barnkammaren leker Barbro med Tomas och Carin. Veddig slänger ryggsäcken på soffan och
sätter sig vid bordet.
Clara låter tidningen vila i knäet. Hon tittar på Veddig och anar att han inte trivs i skolan. Leonard har
extralektion eftersom han ska tentera in till läroverket under våren.
— Hur går det i skolan? frågar hon.
— Inget vidare. Vi hade högläsning och jag betonade fel på en del ord, så alla skrattade.
— Får du inte hjälp av läraren?
— Jo, han talar om vilken regel jag ska använda. Det är likadant när vi har rättstavning
— Hm, mumlar Clara och tar sig om hakan.
Så reser hon sig och går fram till bokhyllan. Där tittar hon på bokryggarna och tar ut Kejsaren av
Portugallien. Samma bok som hon läser högt ur på onsdagskvällarna.
— Nu går vi ut i köket. Medan jag diskar så läser du för mig ur boken. Du kan börja där jag slutade.
Veddig läser under tiden Clara diskar. Varje gång han betonar fel förklarar hon uttalet för honom. Efter
några stycken ger Clara honom papper och penna. Veddig skriver och skanderar. Clara rättar. Men det är
först när hon har högläsning som han förstår innehållet i vad han läst och skrivit ner.
I början av februari blir isen på Dreviken metertjock. Och det tycks aldrig sluta snöa. Clara ser hur Veddig och
Leonard lossar sina julklappsbindningar och spänner av skidorna när de kommer från skolan. Clara väntar
som alltid med smörgås och varm mjölk choklad som hon sätter fram på köksbordet. Pojkarna ropar hej,
slänger mössorna på hatthyllan och lägger vantarna vid värmeelementet, innan de sätter sig vid bordet.
—Vad ska ni göra idag? frågar hon.
Veddig sätter ner koppen och torkar av chokladen kring munnen.
— Pappa har berättat om jaktplanen på Kumla herrgård som ska skydda Stockholm från att bli bombat av
tyskarna, säger Veddig.
— Ja, vi tänker skida dit och titta på flygplanen, fyller Leonard på.
Han har nyligen läst sin bok om Biggles i Finland.
— Läs era läxor först, sen kan ni åka. Men kom hem i tid till middagen, glöm inte det, manar Clara.
Hon ser när bröderna med mössorna neddragna över öronen stakar mot Kumla allé. Snön gnistrar i dagens
sista solstrålar och vinden drar upp snön som virvlar i luften. Hon förstår att de blir varma i kroppen av alla
arm och benrörelser. De ska förbi det röda huset som kallas Bränneriet, sedan ligger Kumla herrgård med sina
två flyglar i slutet av ekallén. Hon undrar om de får se några flygplan. När de kommer hem får hon fråga vad
de varit med om.
Clara hör när pojkarna öppnar och slår igen dörren.