KAPITEL 42
Radion skräller ut sista strofen av en slagdänga. Clara sätter sig för att höra nyheterna. Bara krigsnyheter.
London bombas, nu med brandbomber. Axelmakterna intar land efter land. Hon orkar inte höra om all ofred
utan stänger av Luxorn. Hon har hört ryktesvägen om interneringsläger för judar. I brev från sin mor har hon
fått det bekräftat.
Hon tänker på att barnen tar allt som en spännande lek. De läser tidningarna och följer krigskartorna med
pilarna som visar var tyskarna rycker fram. Ibland frågar de om tysken kan komma hit, ta Sverige som de
uttrycker sig, och vad som då ska hända.
Hon reser sig och går ut i köket. På köksbordet ligger DN. Pojkarna har hämtat den innan de gick till skolan.
Clara känner på elementen att de är varma, då har Leonard fyllt på värmepannan med koks.
Clara sätter sig och slår upp tidningen. Hennes ögon faller på en randig tiger som vänder huvudet i nittio
grader mot henne. Hon ser in i kattdjurets grå ögon. Under bilden står det En svensk tiger. Var tyst, en spion
kan höra dig. Hon ler och tänker på Sven som aldrig berättar något.
Clara lyfter blicken från tidningen och tittar ut genom fönstret. Solen drar över skogen, lyser på snön som
låter morgondimman svepa över ängarna.
Inom kort kommer påsken, men vintern vill inte släppa sitt grepp. Hon reser sig och smyger in i
sängkammaren där Tomas och Carin fortfarande sover.
Björkriset pryder Clara med röda, blå och gula fjädrar. Hon undrar hur många år de har följt med henne.
Den första påsken på Rugeröd, Sven och hon var nygifta och hennes mor kom på besök. Clara hade färgat och
knutit fjädrar till deras påskris. Mor gick ut i köket och satte fast dem, precis som Clara gör nu. Hon stryker
händerna över förklädet och suckar.
— Tiden går, snart har vi påsk igen, mumlar hon.
Carin och Tomas har vaknat och kommer intassande i rummet.
— Kom så klär vi på oss, säger Clara, tar barnens händer och går in i sovrummet.
Klockan tolv kommer Rut. De städar och lagar mat åt barnen. När de är färdiga, säger Clara:
— Du kan gå ut med barnen, så de får springa av sig.
När Rut stänger dörren sätter sig Clara. Den evinnerliga tröttheten, tänker hon och sträcker sig efter
strumpkorgen.
Tankarna flyger sin egen väg när strumpnålen börjar arbeta. Teaterstycket, En säck med troll hade varit
frigörande för både henne och barnen. De lekte fram scenerna och sydde trollkläderna tillsammans med
föräldrarna. Alla var så ivriga att få sina kläder färdiga. De repeterade tablån i matrummet, och barnen
svängde med trollsvansarna och genomförde sina roller med bravur.
Clara tittar på påskriset och tänker på premiären då barnen uppförde tablån. Där satt kyrkoherde Jonsson
tillsammans med alla föräldrarna som förvånat såg att deras telningar kunde uppvisa så bra skådespeleri.
Efteråt tackade kyrkoherden henne för de fina scener som åskådliggjorde de sju dödssynderna. Han bad
henne att fortsätta skriva teaterstycken med uppbyggande teman.
Clara gäspar och går ut i köket, där hon sätter på kaffepannan. Hon vill ha lite kaffe för att försöka få bort
tröttheten.
Långfredagen känns extra lång för barnen. Inget på Luxorn. Bara kyrkomusik. Inga tidningar. Inga affärer är
öppna. Inga barn som leker på gårdsplanen.
Jesus död på korset blir bara en spännande historia för dem. Precis som Gustav Vasa som de läst om i
skolan. Långfredagen är den längsta dagen på året för pojkarna. De väntar ivrigt på påskafton och
äggrullning.
Det varken snöar eller regnar, men det är slaskigt ute när Clara gömmer de målade äggen i trädgården.
Sven är hemma på permission och kör taxin. Han har lärt sig hur man sköter en gengasbil. Den brinner som
en kolmila, säger han. Man rakar ut gammal aska, innan man lägger ny bädd.