KAPITEL 96
Sommarsolen sprider sitt ljus över trädgården och vinden för med sig blommornas dofter till Clara som sitter
i en solstol på terrassen, när en bil kör in på gårdsplanen.
En man i fyrtioårsåldern kliver ut. Först nu ser hon att bilen har utländska nummerskyltar. Han tittar sig
nyfiket omkring, det bruna håret pryder ett välformat ansikte och en ljus kostym omsluter den spensliga
kroppen.
Clara reser sig upp från stolen.
— Fru Vifell förmodar jag!
— Ja, svarar hon och ser in i ett par grå vänliga ögon och en välformad mun.
De går varandra till mötes och hälsar med ett handslag.
— Billy, det är vi som har brevväxlat med varandra.
Clara hälsar honom välkommen. Hon känner sig lite handfallen och glömmer sin engelska. Men snart
kommer lugnet och språket tillbaka, lite knaggligt men ju mer Billy pratar ju mer förstår hon vad han säger.
De sätter sig på terrassen, hon dricker kaffe och han te när Sven kommer hem.
Sven blir så överraskad av att Billy kommit att han får tunghäfta. Han kan inte få ur sig ett ord när han
hälsar. Clara märker att han har svårt att tala språket men förstår vad Billy säger. Sven tar fram en karta och
visar Billy var Solvännerna har sin ö. Snart är de inbegripna i vägbeskrivningar, och feltolkningar av språken
får dem att skratta. När de är klara viker Sven ihop kartan och Billy går ner och sätter upp sitt tält på den lilla
gräsmattan.
Clara och Barbro svettas när de dukar välkomstmiddag för Billy. Sven har köpt huggen karré, inkokta
grönsaker finns i källaren och jordgubbar ska plockas i landet.
Halv sex är det fullt kring bordet. Leonard har sin fästmö Siv med sig. Sven bjuder alla till bords, men
överlåter till Clara att hälsa Billy välkommen. Han sitter på kortsidan av det ovala bordet och pratar med
Barbro som tycks förstå vad han säger.
Samtliga vill prata med honom, men få kan språket. Det är först när de dricker kaffe det lossnar lite. Billy
har eget te med sig. Den ljumma sommarnatten sveper över dem och Clara frågar:
—Hur är det att leva på Irland?
Det blir tyst, endast de spelande syrsorna hörs. Han sätter ner tekoppen och börjar berätta.
Han och syskonen äger en gård utanför Dublin. Men kriget mellan katoliker och protestanter gör att de inte
vågar besöka staden. Hans syster är sjuksköterska, och varje dag kommer civila skottskadade in till sjukhuset
för vård. Det finns inga säkra gator i staden. När mörkret faller vågar man inte gå ut.
Men här i Sverige är det ljust hela nätterna, säger han och slår ut med armarna.
Rösterna blir mer och mer lågmälda och när Clara går in är det bara Billy och Barbro kvar på terrassen.
Efter tre solskensveckor reser Billy hem till Irland. Men han lovar att komma tillbaka nästa år. Han vill gifta
sig med en svensk flicka säger han.
Billy lämnar ett tomrum efter sig, Barbro pratar ofta om honom och Sven väntar på nästa sommar, för då ska
taxiföreningen vara på plats och han kan få en veckas semester.