KAPITEL 97
Clara går runt i trädgården och funderar på vilka blommor Sven ska dela på nästa år. Kantväxterna sväller ut
över rabatterna och måste tuktas. Tankarna går till hans mor som dog i våras då Veddig gick på Hvilan.
Veddig har inte sagt så mycket om det. Bara att hon låg på sjukhuset i Lund och rektorn gav honom ledigt för
likvaka. Då kattenstryker sig mot hennes ben hoppar hon till. Hon böjer sig ner och smeker den över ryggen.
Sedan tar hon några pinnar och med dem markerar hon vilka blommor som ska delas.
Det var inte mycket modern lämnade efter sig, några bokhyllor fulla av böcker, en flygel, två fåtöljer, linne
och hans fars lampa. Men det mesta fick de medan hon levde. Hon hjälpte dem under 20 år med pengar och
bostad. Flygeln ärvde Eva. Hon skulle bli konsertpianist men dog 40 år gammal i kronisk huvudvärk.
Clara går sakta mot äppelträdet och katten följer henne som en knähund.
— Vad tror du, är äpplena mogna? säger hon till Rosenblom som jamar.
Några solglimtar jagar genom bladverket. Clara drar in äppeldoften. Tankarna går till gravstenen över hans
föräldrar. En bamsesten, med hans fars namn överst under det.
Rektorskan
Ingeborg Holmström Vifell
Vad ville hon påvisa med en titel? Att hon var ett eget jag, oberoende av alla andra och född Holmström?
Hon ville kanske visa vem hon var även efter döden? Men ingen kommer någonsin säkert att få veta vad hon
tänkte eller varför hon lät gravstenshuggaren slå in dessa bokstäver.
Clara lyfter upp katten i famnen och går in i huset där hon ger Rosenblom lite mjölk och sätter kaffepannan
på spisen.
Det är vid veckosluten som bussarna parkerar på vändplanen in till Svallings. Clara kan räkna till fem
stycken. Så länge de håller sig på andra sidan vägen är allt bra brukar Sven säga. Hon ser hur han tvättar sin
Volvo och tror han tänker på att folk vill ha modernare bilar att åka i. Det ska vara radio i bilen och man ska
åka mjukt, inte studsa fram. Kunderna vill ha den nya bilen, brukar han påpeka. Hon är medveten om att de
nya bilarna har hydraulisk fjädring, servostyrning och inga fotsteg och en del andra finesser.
Vattnet från slangen spolar bort löddret och han börjar polera. Efter bara några tag med sämskskinnet lyser
den svarta lacken på bilen. Volvon måste skina när skolan börjar och alla sommargäster ska åka tillbaks till
Stockholm. De har fått råd att köpa möbler till sina sommarhus så han slipper vara flyttkarl numera istället är
det blomkrukor som bilen lastas med.
Med ett leende och tidningen under armen kommer Sven in i köket där Clara sitter. Han slänger tidningen på
bordet och hon läser:
KAFFET ÄR FRITT RANSONERINGEN ÄR ÖVER.
Han maler extra mycket kaffe i kvarnen och sätter pannan på plattan, och när doften fyller deras näsborrar
låter han kaffet sjuda tre gånger. Sen häller han den aromrika drycken i deras koppar och de smuttar av den
varma drycken i sällskap med Expressen och Aftonbladet.
Clara läser om att telefonväxlarna i Stockholm ska ersättas med en uppfinning av LM Ericsson, en axe-växel
som automatiserar hela systemet. Inga flickor i växeln längre. Hur blir det då med deras telefonväxel?
Kommer den också att försvinna? Ja, troligtvis men det dröjer nog en 10 till 15 år, och då har de gått i pension.
Hon lyfter blicken och först nu ser hon att björkarna börjat gulna.
— Ja, då har vi inte långt kvar till vintern, mumlar hon.