KAPITEL 104
Kyla. En talgoxe och några bofinkar vid fågelbordet. På bordet står en amaryllis och sprider sin doft över
rummet. Clara har burit ner julkartongen från vinden och tar upp adventsstaken. Mässingen ska putsas med
Häxan innan mossan formas kring ljushållarna. Där ligger också de nya elljusstakarna som ska pryda
fönstren. Inga levande ljus längre, har barnen bestämt. Men i julgranen vill de ha kvar. Hon tänder dem när
barnen är hemma.
Clara lägger adventsstjärnan av träspån på bordet, det är Sven som ska hänga den i fönstret. Hon hämtar
Häxans polermedel och rengör adventshållaren från gammalt stearin. När mässingen skiner och mossan
ligger mjukt sätter hon ett ljus i hållaren som ska inleda första advent. Nu har julen börjat, tänker hon.
Det skymmer, så hon tänder den femarmade taklampan medan radion spelar Nu tändas tusen juleljus.
Clara tar fram sitt cigarettmunstycke, knipsar av filtret på en Robin Hood och sätter den i munstycket. En
cigarett om dagen beordrade Birke. Hon tänder ciggen och blåser ut röken i stora moln. Det är inte gott men
hon följer sin doktors ordination. Hon släcker cigaretten i askfatet när Sven kommer in och stampar av sig
snön i farstun.
— Finns det någon beställning nu eller kan jag dricka kaffe? hojtar han och kommer in i rummet med ett
tjockt kuvert i handen.
— Är det posten som kommer så sent? frågar Clara.
— Nä, det foton jag tagit med min nya kamera, säger han och går in i barnkammaren.
Clara tänder tre adventsljus på hållaren. I eftermiddag är det julbasar i skolan då syföreningens alster ska
säljas. Carin som gjort slut med sin pojkvän, ska följa med.
Det är tyst som i Sions salar, men snart vaknar Veddig och Carin de två sista som är hemma. Tomas finns på
en båt i Kanada. Carl och Leonard bor med sina flickvänner.
Hon sätter på kaffe och dukar fram margarin, bröd, socker och mesost.
Clara går bredvid Carin. De har hembakade kakor och kaffebröd med sig i en korg till kaffeserveringen.
Hon minns sist de gick här, Carin var fyra år och svängde sin trasdocka. Tiden försvinner och livet
förändras. När hon var ung tänkte hon inte på tiden. Man arbetade på åkern och såg på solen vilken tid det
var på dagen. Åt när man var hungrig. Det var nog då hon fick tiden i kroppen. I städerna var det klockan
som styrde allt arbete.
Vid Kumla allé har det nya centret rest sig med affärer och tvåvåningshus i vita och ljusgula färger. Bostäder
för Trollbäckens unga familjer.
De genar vid Fasta försvaret och snart ser de den gamla gula skolan, som snart ska rivas för den nya.
Skolsalen fylls med ungar mammor och några enstaka pappor. Clara hälsar och ger barnen komplimanger
för deras fina kläder. Kyrkoherde Jonsson går och myser med sin stora kakmage. I klassrummet intill hjälper
Carin de andra fruarna att duka kaffebordet.
Fjärdingsman Malm slår auktionsklubban i bordet och det blir tyst i salen.
— I dag har vi aktion på allt som syföreningen tillverkat under året.
Han pekar på bordet där vantar, sjalar, dukar och västar ligger.
— Allt ska bort, pengarna går till församlingshemmet som snart ska börja byggas.
Besökarna har druckit kaffe och barnen saft. Alla är nu trötta och vill hem. Auktionsbordet är tomt, även
kvarvarande kakor och kaffebullar har fallit för klubban.
Det är stjärnklart och månen hänger vid trädtopparna när Clara och Carin går hem.
—Mamma, när tror du de ska börja bygga församlings-hemmet? frågar Carin och drar ner mössan över
öronen.
Clara kan redan se byggnaden i björkdungen och höra barnens sång i kyrksalen.
— I början av sextitalet, svarar hon. Det har Walborg sagt och henne kan man lita på.