KAPITEL 106
Femtio år har Clara levt och fortfarande känner hon sig frisk och drar lätt dammsugaren över golvet. Mattan
börjar bli sliten. Sven får flytta den så att det slitna inte syns. Katten blir rädd för dammsugarljudet och slinker
in i sovrummet.
Det är den 18 april hon fyller år. Något stort kalas blir det inte. Men Aina och Tage tänker hon bjuda på en
enkel supé. Hon hänger undan dammsugaren och sätter sig med sina skrivdon och författar ett brev med en
enkel inbjudan till Aina. Sedan slickar hon kuvertet försluter det och skriver adress innan hon frankerar.
Så lutar hon sig tillbaka i stolen och ler mot ett vårligt fönster.
Innan solen vänder sitt ansikte över Trollbäcken råder mörkret över invånarna. Men varje lördag bjuder
Veddig och Carin hem sina kamrater efter dansen på medborgarhuset. Hela matrummet är då fullt av
ungdomar.
Clara bjuder på saft eller kaffe och kakor som är kvar efter julen. Precis klockan tolv hörs en röst i radion.
Mannen i svart bjuder på en spökhistoria.En djup mansröstberättar en ruskig historia med så stark inlevelse
att de upplever händelsen i rummet.
Flickorna blir rädda och vågar inte gå hem, om inte någon av pojkarna följer med.
Clara drar på munnen. Också ett sätt att söka kärlek.
Naturen har bytt sin vinterskrud mot vårens ljusa tid och Clara går i födelsedagstankar. Hon undrar vad Sven
och barnen ska ge henne. De går och smilar och är hemlighetsfulla hela dagarna.
Allt är på plats. Huset städat, fönstren putsade, Sven har vädrat mattan och vänt den slitna delen under
bordet, så i morgon kan gratulanterna komma.
Clara vaknar av att katten jamar och vill ut. Ingen kommer med en kaffebricka, så hon sticker fötterna i
tofflorna och släpper ut katten. Sedan går hon in i köket och sätter på pannan.
Kaffedoften sprider sig och snart sitter alla runt bordet. Solen vill fira med några strålar genom fönstret.
Sven kommer sist in i köket.
— Här luktar det kaffe, säger han och slår i en kopp, sätter sig och harklar som om han vill säga något.
Så kommer det:
— Vi vill gratulera och överlämna en present till dig. Varsågod, säger han och ger Clara ett kuvert.
— Mamma ska du inte öppna presenten, säger Veddig.
Hon öppnar sakta, tar fram brevet och läser.
Kära Clara, här kommer en resa till Billy i Nordirland från alla dina kära.
Så är det namn på alla som bidragit till resan. Hon säger inget, sitter bara med brevet i handen och tittar på
Sven och barnen. Det hade hon inte tänkt sig. En resa utomlands, inte till Danmark utan till Billy. Clara lägger
ner brevet på bordet.
— Jag vet inte vad jag ska säga, mumlar hon och torkar sig i ögonvrån.
Sven och barnen reser sig och hurrar för henne.
Barnen från söndagsskolan, hennes väninnor från syföreningen, grannar och bekanta har alla varit och lämnat
blommor.
Carin kokar kaffe och ställer fram tårtor, kakor och kaffebröd. Hon bär ut koppar och saftglas.
Kyrkoherde Jonsson har nu ätit sig igenom alla kakfat och slutar med en rejäl tårtbit. Clara kan inte låta bli
att snegla på hans stora mage när han som sista gratulant tackar henne och får skjuts hem av Sven. Hon går ut
i köket och hjälper Carin att städa undan.
Aldrig trodde hon att så många skulle komma. Hela rummet är fyllt med blommorbrev och telegram. Hon
funderar på Josef Malm som undrade om han kunde titta in när Tage och Aina var där. Hon vet att Josef är en
social människa och är det tre karlar pratar alltid någon. Så de kom överens om att Josef skulle komma till
kaffet.
De är klara i köket. Clara vill vila, för i kväll väntar hon Aina och Tage som är den viktigaste stunden på