klippor. Snart förändras landskapet, och de kommer in i en lummig skog. Men hon saknar åkermarken som
de ska odla på.
Mitt framför huset tronar en gammal ek. Nedanför gården ligger ett potatisland. Vattnet skymtar mellan
träden. Clara andas in och känner att här kommer hon att trivas.
Gården de arrenderat är inte klar för inflyttning utan ska renoveras först. Verandan mot vattnet ska byggas
om och målas, några fönster ska bytas och matsalen ska få nya tapeter. De får bo i sommarhuset bredvid
under tiden.
När sommaren kommer är allt på plats. Möblerna har polerats, sänglinnet ligger tvättat och manglat i
linneskåpet. Rosten på strykjärnet är bortfilad.
Sven har letat rätt på åkrar och ängar som tillhör gården. Utsäde av havre och vete har han sått. Potatisen
börjar komma upp i landet. Runt stallarna har han gjort en stor inhägnad, så att hästen, korna, grisarna och
hönsen kan gå lösa. Barnen leker ute nu, när solen värmt upp marken.
Alla nyheter får Clara genom radion som står på hela dagarna. Ångbåten kommer på måndagar. Då tar hon
emot veckans tidningar på bryggan.
Sommarvärmen gör att Clara kan tvätta ute. Hon eldar under den stora koppargrytan. Barnen har hon bundit
med ett rep runt midjan och en löplina runt eken. Carl ska se efter sina bröder så att hon kan tvätta utan oro.
Clara tittar upp från tvättbrädan och ser någon på skogsbilvägen. Ur lövverken från ek och lönn kommer en
kvinna som bär en påse. Gången är smidig och ansiktet ler. Clara blir glad, torkar av händerna på förklädet
och går Berit till mötes.
— Välkommen till gården.
— Tack! säger Berit och räcker fram påsen.Vi fick så mycket fisk, så då tänkte jag att det var skäl att hälsa på.
— Tack, tack så mycket, säger Clara och tittar i påsen. Strömming, den ska jag steka.
— Du har satt barnen i löplina ser jag.
— Ja, vad ska jag göra? När jag vänder ryggen till är de borta. Leonard fick vi leta efter häromdagen. Han
hade gömt sig i potatislandet.
— Vi har en flicka från Stockholm som kommer varje sommar på sitt skollov. Hon skulle nog tycka om att
passa barnen, Eva Dahlbäck heter hon.
— Det vore underbart om hon ville hjälpa mig.
Clara och Berit sätter sig på altanen Clara bjuder på kaffe, barnen får saft och bullar. De pratar och pratar
tills tiden försvinner och de måste skiljas. Clara fortsätter sedan med sin tvätt.
Under sommaren börjar Eva som barnflicka. Björkarna har gula blad, men eken är fortfarande grön och bär
sina ekollon. På ängen nedanför huset leker barnen kurragömma. Eva står vid eken och räknar. Nu kommer
jag, skriker hon. Clara sitter på bron och läser. Hon tittar upp ibland på hur barnen gömmer sig.
I slutet av september ska Eva åka tillbaka till Stockholm. Då får Carl passa sina bröder, tänker Clara.
Vädret, som varit gynnsamt, har gett rikligt med hö åt djuren. Säden är av god kvalitet och över
medelskörd. Nu finns det pengar för ett år framåt, enligt Sven.
Clara slår igen boken och funderar på hur de bor. Det finns inget bibliotek, och det är långt till affären. Ön
ser ut som en banan och lite över halva bananen, på den västra sidan, bor de. Inga vägar, bara kostigar på
halva ön. Skogsbilvägar till samhället på östra delen. Där går färjan till fastlandet som är den enda
förbindelsen. Clara känner sig isolerad och instängd. Nära staden, men ändå så långt bort.
Hon hör rop och skratt, det är barnen som leker tafatt runt eken. Eva plockar ekollon till pojkarna som de
ska göra om till små kärror.
I den igenslagna boken ligger några brev. Ett från Claras mor. Hon skriver om vad som hänt på Håstamölla.
Familjenyheter om systrarna. Några rader om strömningarna i Tyskland som mor fått veta om genom
släktingar där. I brevet från Svens föräldrar står att de ska flytta från Vindeln till Vadstena. Hans far vill bo
nära sina rötter på gamla dagar. Clara tar boken, reser sig upp och går in i huset där en disk väntar.
Ägorna ligger spridda på ön. Några åkrar finns nära gården, andra långt ifrån. Clara ser efter Sven när han
går för att leta efter en åkerlapp. Han har spetsbyxor och läderstövlar på sig, hon vet att det är en kvarleva
från ungdomen då han praktiserade på de danska bondgårdarna. Han vill känna sig som en godsägare.
Sven försvinner bakom några tallar. Den rikliga spannmålsskörden glädjer honom. De kan nog stanna och
låta barnen växa upp här, anser de. Sven vill studera hur lösdriften påverkar djuren. Han har skrivit artiklar