KAPITEL 10
När Clara läst sagan och aftonbönen med barnen går hon ut till Sven i köket. Han står och passar kaffepannan
så att den inte kokar över. Han hänger med kroppen. Fingrarna trummar mot spisen. På bordet ligger Dagens
Nyheter uppslagen. Ansiktet lyser upp när han ser Clara.
Sven sätter sig vid bordet. Clara dukar fram kaffekoppar, ett fat med bullar och häller upp kaffe. Hon sätter
sig ned och visar honom annonsen i tidningen.
— Är det här någonting för oss? frågar hon.
Sven har redan läst den inringade texten. Ska han än en gång byta yrke? Ungdomstiden var så enkel. Mor
och far hjälpte honom, men det var ett aber att han inte tog studentexamen. Släkten nedgraderade honom på
den sociala skalan.
Sven ser länge på annonsen. Som småföretagare skulle släkten acceptera honom och familjen.
— Jo, det vore bra att få något eget. Ett fast ställe där barnen kan växa upp och särskilt nu när vi ska få
tillökning, säger Sven och tittar på Claras mage som har börjat växa.
Clara vrider sig mot Sven och kysser honom på kinden. De omfamnar varandra.
Samhället har förändrats sedan de började resan uppåt landet på tjugotalet. Bilarna har blivit fler och fler.
Socialdemokraterna har makten. Folket flyttar in till städerna. Bönderna skaffar maskiner till sina jordbruk.
Målet för Clara är att de ska köpa bensinstationen.
— Vi måste ha det klart under sommaren, eftersom Carl ska börja i första klass till hösten, säger hon.
Det är likadant varje gång de planerar att flytta. Sven ser något nytt som kan förändra deras liv. Han blir
kärleksfull och målar upp framtiden i ljusa färger.
— Det här är kanske vår framtid. Jag ringde och pratade med ägaren. Han ser ömt på henne.
— Du har redan ringt.
— Tidningen låg uppslagen och annonsen inringad, så jag tänkte att här gäller det att vara först.
Clara fyller på kaffe och Sven berättar att ägaren vill ha trettiosjutusen för huset och företaget. De skulle få
flytta in nästa år vid midsommar. Det blir tyst. Sven lägger sin hand över Claras och säger:
— Jag får prata med far och mor om ett lån.
Hon dukar av bordet, diskar kaffekopparna och ställer dem i diskstället. Sven förutsätter att de får hjälp av
hans föräldrar, som är pensionärer och har flyttat till Vadstena.
— Då flyttar vi till Vadstena, säger Clara och vänder sig mot Sven.
— Ja, där finns en skola för bilverkmästare och Carl kan börja i skolan där.
— Jag ringer mina föräldrar imorgon. De blir nog glada om vi kommer ner med barnen och bor där ett år.
Som vanligt tar Sven för givet att Ingeborg och Theodor ska undsätta dem när det krisar, tänker Clara.
Sven tar hennes hand. De sitter tysta när skymningen drar in över köket.
Clara är glad att Sven anställde Greta. Han var väl rädd att Clara skulle få missfall igen. Hon och Greta
brukar gå ner till parken med barnen som får leka av sig där. När de kommer hem lagar Greta maten och
diskar medan Clara vilar. På eftermiddagen då barnen sover dricker de kaffe och planerar morgondagen.
Våren och sommaren försvinner bakom solfattiga dagar. Pojkarna växer och Veddig talar snart rent. Sven
pratar bara om det ska bli en flicka eller pojke men han får lugna sig till jul eller januari 1936. Greta är ute med
pojkarna. Clara sitter i soffan med en sjal över axlarna och händerna över den runda magen och funderar på
Greta som inte följer med till Vadstena. Clara kommer att sakna henne, hon har blivit en del av familjen. Hon
har en pojkvän som vill att de flyttar ihop, hoppas det går bra. Men hon skulle höra av sig brevledes, har hon
lovat.
Det ringer på dörren och in snubblar barnen och Greta. De hänger upp sina ytterkläder och Greta går ut i
köket. Efter en stund bjuder hon Clara på kaffe. De sitter tysta medan novembermörkret faller in genom
fönstret.
Det är julafton och snön faller i stora flingor utanför fönstret. Julgranen med glitter, röda äpplen och istappar
av glas står i rumshörnet. Barnen sover när Sven tänder julgransljusen och sätter sig i soffan bredvid Clara.