Hon sitter bredbent och känner hur det sparkar i magen.
— Vi klarar det här också, säger han och håller henne i handen.
— Hon kommer nästa år, så vi får vänta in 1936 innan det händer, säger Clara och lutar sitt huvud mot hans
axel.
— När du kommer hem får du hjälp av Greta. Hon är kvar tills vi åker till Vadstena.
Den 4 januari föder Clara en flicka på Stockholms Allmänna BB. Äntligen är det en flicka som de längtat efter.
De döper henne på sjukhuset till Carin Malin Octavia.
Möblerna är magasinerade och Clara städar ur våningen. Sven har hyrt möblerat på nedre våningen i ett hus
mitt emot skolan i Vadstena. Hon har fyllt kartongerna med linne, kläder och köksredskap. Deras personliga
saker ligger i en särskild låda som märkts med ett kryss. Flyttkarlarna har burit ut allt till en lastbil. Hela
familjen ska följa med i bilen. Ett år i Vadstena. Sedan till Kumla där det nya livet ska börja.
Clara har hört Hitlers tal vid invigningen av OS-spelen och blivit skrämd av tonläget. Sven ville stänga av
radion, men Clara ville höra hur mycket tyska hon kunde förstå. Ska det bli krig som krossar våra drömmar?
tänker hon, medan sopkvasten sveper sina sista drag över golvet. Sedan torkar hon av med vatten, drar in
doften av såpa och ren luft. På vägen ut ställer hon städsakerna vid dörren. Nu är hon klar för avresa.
Sven sitter i förarhytten. Flyttkarlarna har skapat ett utrymme bland lådor och några stolar åt Clara.
Pojkarna har frågat henne om staden och är ivriga att komma iväg, medan Carin ligger och sover i
barnvagnen.
Junisolen sprider sin värme över Vadstena när de anländer. Flyttbilen stannar framför ett vitt funkishus.
Mittemot skymtar skolan, en stor tegelbyggnad med en skolplan som upptar ett helt kvarter. Några ekar
skuggar lekplanen.
Pojkarna springer genast in i husets trädgård för att leka. Clara får hjälp ur bilen med barnvagnen. Hon
förbannar kullerstenen på gatan som gör att Carin vaknar. Med några raska steg går hon in i trädgården och
ber pojkarna vagga flickan till sömns. Huset har två våningar, i den övre bor ett ungt par utan barn. I den
nedre går Clara husesyn. Köket har varmt och kallt vatten och stort skafferi. Här får vårt köksbord med stolar
plats, tänker hon.
Intill ligger ett litet rum med säng. Det passar för barnjungfrun. Clara ler och stänger dörren. Hon
konstaterar att våningen är spartanskt möblerad men sängar finns för hela familjen. Hon känner sig nöjd och
sätter sig bland alla flyttlådor som Sven burit in i rummet. Sedan går hon ut i trädgården och njuter av
äppelträd, plommonträd, vinbärsbuskar, krusbär och en hallonhäck. En berså drar henne till sig. Där finns det
trädgårdsmöbler. Hon sätter sig i soffan, blundar och känner dofterna från blommor och fruktträd medan
eftermiddagssolen värmer hennes ansikte.
De är snart inbodda i huset och staden. Clara har en barnjungfru som heter Gerd. Hon får det lilla rummet
mot gatan. Svens mor tycker att Clara ska ha hjälp medan Sven läser på verkstadsskolan.
Gerd är ledig på lördagarna, då Sven, Clara och barnen besöker farföräldrarna. De bor i ett rött tegelhus på
andra sidan skolgården.
När de kommer in i huset är allt så fint att Clara får förmana barnen att inte röra något. På ett litet bord står
en skrivmaskin bredvid en stor bokhylla. De rör sig försiktigt, sätter sig i en soffa och väntar att farmor ska
bjuda på saft och kakor. Clara iakttar barnen. Likadant varje gång. De vill leka, men sitter fjättrade i en soffa.
När pojkarna gått ut vill Claras svärmor prata om barnens framtida utbildning. Sven och fadern sitter och
diskuterar Tysklands utträde ur Nationernas förbund och återinförandet av allmän värnplikt i Sverige. De
pratar också om tyska trupper i den neutrala zonen vid västgränsen. Ska det bli krig i Europa, är en fråga de
ställer sig.
Clara ser att svärmor börjar bli trött. Hon slutar prata om gammalmodiga uppfostringsmetoder och kroppen
sjunker ihop. Då är det dags att tacka och säga adjö. Det är samma ritual varje lördag.