KAPITEL 30
Det är blött ute och nattens regn har gjort marken lerig. Men solen torkar av naturen. Mammas berg ligger
soldränkt när Clara kommit ut.
Hon har hämtat posten ur brevlådan, DN några räkningar och ett brev från hennes mor. Hon torkar av
stolen med förklädet och sätter sig, sprättar kuvertet och tar ut brevet, Modern skriver att Veddig är
välkommen ner till Håstamölla under sommaren. Clara låter armarna falla ner i knät där den övriga posten
ligger.
Hon tänker på Veddig och hans problem att skriva med höger hand. Han är inte glad åt skolan, sitter vid
bordet och plitar mödosamt sina bokstäver. De är inte vackra. Hon brukar vara bredvid honom och berömma
hans bokstäver. Så går tanken till Carl som kommer hem i sommar. Har han vuxit? Tiden går så fort. Tre barn
i skolan och två som väntar. Hon får sjunga Den blomstertid nu kommer i många år till. Ett leende sprider sig
i hennes ansikte.
Hon lägger in brevet i kuvertet, tar Dagens Nyheter lutar sig bakåt i stolen och tittar ut mot en begynnande
sommar. Så viker hon upp första sidan och läser rubrikerna. Per Albin Hansson anser att Sveriges beredskap
är god. Hon är orolig för att det ska bli krig och undrar om det är orsak till hennes trötthet som slagit till igen.
Hon slår undan tanken och klipper som hon brukar ut följetongen på sista sidan innan hon reser sig och går
ut i köket. Sven kommer snart hem från en körning, så hon sätter kaffepannan på elplattan. Medan hon passar
kaffet grubblar Clara över Greta som var barnjungfru i Sundbyberg. De har hållit kontakten genom brev och
telefon, rikssamtal är dyra så det blir mest brev.
Greta skrev att hon träffat en man som heter Jonas Jonsson. Han kom från en gård utanför Delsbo i
Hälsingland. De planerade att gifta sig, men Greta välkomnades inte av hans syskon som brukade gården.
Kaffet kokar och Clara lyfter på pannan. Tre gånger ska det sjuda, sen tar hon av den så att kaffet får sjunka.
Vid jultiden hade Greta kommit och presenterat sin Jonas. Då pratade de om att Leonard kunde vara på
gården under sommaren.
Dagarna blir längre och längre, och solen vaknar allt tidigare. Sven kör sin droska med sommargäster till
deras stugor, och samhället har växt till det tredubbla. Clara fortsätter svara i telefonen och bokar in
beställningar. Ibland kommer åkare Gustafsson och då får hon pumpa upp tjugofem liter i Shellmackens
glasbehållare han lyfter slangen och låter de sista litrarna rinna ner i tanken.
Så försvinner dagarna och inkomsterna äts upp av utgifterna.
Clara går fram till fönstret och drar upp rullgardinen, morgonsolen skiner på grannens tak. Svallings har
hissat flaggan. Hon vänder sig om och börjar bädda Svens säng, skjuter in den under sin egen som hon sedan
förvandlar till en soffa. I dag är det Svenska flaggans dag och skolavslutning. Genom draperiet hör hon
barnens förvånade rop när de ser sina examenskläder som legat där efter att de somnat kvällen innan. En
stund senare drar hon undan draperiet. Där står Veddig och Leonard i nystrukna vita skjortor med lång ärm,
kortbyxor, vita halvstrumpor och nyputsade skor. Clara synar deras öron och att naglarna inte har sorgband.
Skolan börjar klockan tio. Föräldrarna ska komma en timme senare.
Försommarsolen värmer Clara och en varm vind för med sig dofter från skogen och blommande vitsippor.
Hon är på väg till barnens skolavslutning.
När hon öppnar dörren till skolsalen har eleverna rast. Fröken Berg samlar in psalmböcker i den
blomstersmyckade salen. De hälsar på varandra, och Clara frågar hur det går med barnens skolarbete
— Leonard har lätt för sig, Veddig däremot har fortfarande svårt att skriva med höger hand, svarar fröken
Berg.
Mer hinner hon inte säga för rasten är slut. Barnen strömmar in i klassrummet och sedan är det samling på
skolgården där kyrkoherde Jonsson ska förkunna Guds ord. Efter kyrkoherdens tal ska alla sjunga, Den
blomstertid nu kommer.
Barnen har försvunnit från skolgården, då kyrkoherden kommer mot henne.