Dagar som gar tider som kommer - Vifell, Pontus

(Mikael) #1

femtioårsdagen.


Klockan fyra är det fortfarande varmt, när Sven kör in på gårdsplanen. Clara känner värmen på sina bara
armar så hon tar den vita blusen. Hon möter och kramar om Aina när hon stigit ur bilen. Tage kommer efter
och de handskakar. Hon bjuder in dem. Skynket innanför dörren är borta nu när värmen har kommit. Under
Ainas kappa döljer sig en ljusgrå klänning med midjeskärp.
De sätter sig vid ett dukat bord. Dagens blommor är utspridda i hela huset. Clara ser att Aina tycker det var
onödigt med mat så hon säger:
— Jag har druckit kaffe hela dagen och tycker att en matbit vore bra när ni kommer.
De skrattar tillsammans och sätter sig tillrätta.
Carin serverar dem var sin kanapé. Sen kommer laxpudding som varmrätt. Allt medan småpratet flödar
över bordet. De samtalar om små händelser i samhället, byter ämne då och då. Clara vill diskutera om allt
under den korta tid Aina är hos henne. Sven hänger inte med i deras ombytliga samtal, utan pratar om svensk
historia med Tage.
Till dessert har Clara gjort en crépe Sueette som Carin ställer fram.
Clara ser hur lugnet lägrar sig över bordet, Sven håller ett kort tal till henne, och de skålar i cider som Sven
köpt på Systembolaget. Hon får som hon vill, inga stora åthävor. Så bryter de bordet och dricker kaffe.
Hon öppnar när Josef knackar på. Det blir lite bullrigt med hans höga röst när han hälsar på Aina. Men
Clara lotsar in honom till herrarna i barnkammaren medan Aina och hon sjunker ner i varsin fåtölj.
De pratar om ungdomsåren och hur de då drömde om sin framtid, vad de ville bli och göra och hur det
sedan blev. Men det var barnens framtid som upptog den mesta av samtalet. Båda säger att de förvånas över
hur fort femtio år försvunnit.
Draperiet är inte fördraget så Clara hör hur Josef skrattar åt en historia som troligtvis Tage berättat. Sen
frågar han med bullrig röst om pensionsförslaget, hon uppfattar inte vad Tage svarar men vet att det är ovisst
om det går igenom som förslaget nu ser ut. Det blir tyst i barnkammaren. Så hör hon hur stolarna skrapar i
golvet. Klockan börjar närma sig tio, och Aina och Tage tackar för en trevlig festkväll.
Sven kör fram bilen och de försvinner i natten. Clara står kvar på trappan och tycker att dagen har varit som
en dröm.

Free download pdf